- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioandra årgången. 1923 /
59

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Från Stockholms musikliv. Av Albert Spitzer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Från Stockholms musikliv

Kronbruden. Tredje akten. Bröllopsstugan.
Dekorationsskiss av T hor o lf Jansson.

havren -— och så är det lingontider snart!»
(Kyrkvaktaren:) »Rötmån är snart ute
förstås; det syns på flugorna, som ä liksom
duvna — Det är gott om lingona i år!»
När sådant sättes i musik, frestas man att
med en ömvändning av Figaros ord
utbryta: »Ce qui ne vaut pas la peine d’étre
chanté, ön le dit.»

Hr Rangström har i sin allt för långt
drivna pietet mot Strindberg ställt sig en
olöslig uppgift; dock måste det rättvisligen
erkännas, att hans musik har många och stora
förtjänster. Själva kompositionsprincipen,
som anförtror det melodiska elementet åt
orkestern, vari de uppträdandes »talsång»
inflätas, måste medföra en viss
enformighet. Instrumentationen är fin och
smakfull, sällan yppig och blomstrande, en kort
fras framföres gärna av ett soloinstrument,
för att sedan i nytt läge eller tonart
upprepas av ett eller flere andra;
genomgående motiv förekomma, men sparsamt, och
underkastas ej någon symfonisk utveckling.
En välgörande omväxling kunde ha beretts
genom en rikare polyfoni. Högst når
tonsättaren i de få rent lyriska episoderna
såsom några av Mats och Kerstis scener
och även länsmannens vackert behandlade
parti i tredje akten, i övrigt operans svagaste;
samt i de hemska och demoniska
momenten, t. ex. första aktens vilda jakt, en
glänsande orkestermålning, och
jordegummans scener, där xylofonen verkningsfullt
användes. De starkt upprörda scenerna i
fjärde akten bilda även höjdpunkter. Att

Forskarlens lilla låt upprepas ända till
leda är ej hr Rangströms fel, men det
förvånar att han ej begagnat sig av en hög, ljus
tenor i stället för en här allt för materiellt
verkande baryton. I Britas och Kerstis
många trätor stegras gärna »talsången»
naturalistiskt till skrik i höga lägen. I
det hela ha de för musikalisk behandling
lämpliga situationerna med utmärkt
resultat tillvaratagits. Tonsättaren har i
mycket ringa mån använt de av Strindberg
inlagda folkliga låtarna; dessa skulle nog ha
skänkt verket mer lokalfärg, men från
sådan tycks hr Rangström avsiktligt ha
bortsett: han vill att det tonspråk han talar
skall vara hans eget, och det är
naturligtvis hans rätt. Detta språk kan mången
gång klinga kärvt och hårt för den som i
musiken framför allt skattar ett skönt
me-los. Men den kraft och följdriktighet som
prägla verket äro värda allt beröm. Som
ett rent personligt intryck tillåter jag mig
nämna, att det avgjort vann vid förnyat
åhörande. Om jag för egen del vågar
sätta tonsättarens Medeltida högre, är det
på grund av detta lilla verks större
enhetlighet och mer förtätade lyriska stämning,
vari Drachmanns hänförande vers varit
honom ett gott stöd. I alla fall är Ture
Rangström givet en betydande
musikdramatisk förmåga, av vilken vi ha lov att
vänta oss värdefulla insatser på tondramats
område.

Utförandet stod på ett mycket högt
plan. Jag vet mig ej på länge ha upp-

59

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:55 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1923/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free