- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioandra årgången. 1923 /
64

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Från Stockholms musikliv. Av Albert Spitzer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Albert Sp itzer

gande för operaledningens redan förut
starkt rubbade anseende måste det verka
att vid en på förhand så länge omskriven
och efter vanligheten starkt omreklamerad
tilldragelse anförtro den ytterligt krävande
titelrollen åt en alldeles oprövad kraft, för
vilken hela det granna skådespelet tycktes
avsett till smickrande bakgrund. Från alla
synpunkter bättre hade varit om fröken
Strandin ej uppträtt den första
Carmen-af-tonen utan sparats till en senare, nu har
operaledningen visat henne en verklig
björntjänst, vartill orsakerna ej kunna ligga
på det konstnärliga området. Det känns
svårt att nödgas lägga sten på en säkert
redan tung börda, men det måste
sanningsenligt sägas att fröken Strandin saknar i
det närmaste alla förutsättningar för rollen.
Rösten, om än i vissa lägen välklingande,
är allt för svag och äger ej i djupet den
mörka bröstklang som här är nödvändig,
varigenom särskilt det sköna, dunkelt
rubinstrå-landesolot i spåscenen blev alldeles
verkningslöst; här liksom på många andra ställen
störde även en stark orenhet i intonationen.
Jag grundar mitt omdöme ej blott på första
åhörandet men även på ett andra en
månad senare. Sångerskans osäkra rytmik
vållade denna afton bl. a. att i andra
aktens dansscen sången och trumpeterna
bakom scenen gingo skilda vägar, varigenom
en svår kakofoni uppstod. Dramatiskt var
denna Carmen för obetydlig, intet verkade
inlevt, allt inlärt, den smidiga plastiken

var dess största förtjänst. Jag har sett
Carmen åtskilliga gånger både här och
utomlands och med många utmärkta
fram-ställarinnor, men aldrig känt mig så
oberörd som nu. För en nybörjarinna är
partiet nog allt för fordrande, och självklart
är det olämpligt att göra jämförelse med
fru Jungstedt, som stod på höjden av sitt
konstnärskap när’ hon övertog rollen, för
vilken hon f. ö. enligt mitt förmenande
var för storslagen, både fysiskt och
psykiskt. — Hr Herdenberg är, trots sin
vackra röst och sitt behagliga yttre, ej
vuxen en uppgift som Escamillos. Fru
Södermans och herr Stockmans sång
fröjdade örat, den senare var avgjort bättre
än gästen, hr Piccaver, som här ej kunde
ge den minsta illusion. En i alla
avseenden olämpligare Zuniga än hr Stiebel kan
knappt tänkas, lyckligtvis har han blott
några scener att förstöra, men de utnyttjas
efter vanan intensivt. —

Nödvändigheten av ett både
person-och systemskifte i K. Teaterns ledning blir
för varje dag allt uppenbarare. Alt hr
Riben kvarstår i en ställning, där han
utsatts för en så mördande kritik och givit
så många hugg på sig, är ägnat att
förvåna. Han bör snarast möjligt lämna plats
för en man med helt andra förutsättningar,
en som förstår att vår kungl, lyriska scen
bör och måste vara en kulturell institution,
och att en av dess viktigaste uppgifter är
att stödja vår inhemska tondramatik.

Kostym s kiss till Carmen av Gu s t av o Bacarisas.

"W

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:55 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1923/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free