- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioandra årgången. 1923 /
66

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Den astronomiska världsbildens utveckling. Av Östen Bergstrand

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Östen Bergstrand

t. ex. av månens rörelse och av de
periodiska ändringarna i dess faser.
Slutligen anblicken av den nattliga
himlen själv med de otaliga gnistrande
stjärnorna ständigt kretsande i sina bestämda
banor.

Naturmänniskans andliga kraft räcker
ännu ej till för att kunna fatta
identiteten av den sol, den måne och de
stjärnor, som uppträda dag för dag och
natt för natt. Varje kväll tändas de
tallösa stjärneljusen på nytt, varje
morgon blossar en ny sol upp på himlen.
För dylika åskådningar saknades t. o. m.
i vissa fall icke bekräftelse genom
förmenta direkta iakttagelser. Ibererna,
den pyreneiska halvöns urinvånare,
trodde sig med egna öron höra hur
dagens strålande stjärna med ett
fräsande ljud, liksom glödande järn,
utsläcktes när den sjönk ned i havet. Och
Lucretius berättar hur man fordom från
toppen av berget Ida hade trott sig vid
dagens inbrott varsebliva spridda
eldgnistor och brinnande dunster, som
samlade sig och bildade den uppgående
solen. Över huvud taget kan det icke
förvåna, att den primitiva människan,
som ser solen på aftonen i väster lämna
jorden för att efterträdas av det
fruktade mörkret, icke är i stånd att fatta,
att det är samma lysande skiva som
nästa morgon dyker upp i öster. Redan
det måste betraktas som ett viktigt
framsteg, att man kom så långt som
till att kunna fatta himlakropparnas
ständiga identitet.

På ett tidigt stadium framträder
uppfattningen av himlen såsom ett över
våra huvuden spänt himlavalv, på
vilket stjärnorna äro fastnaglade som
glänsande spikar. Föreställningen om ett
himlafäste eller firmament är oss
förtrogen genom bibeln och Homeros, och
även hos helt lågt stående naturfolk är
den mycket vanlig, ofta visserligen i

ännu naivare gestalt. Nästan lika
utbredd, särskilt i den egyptiska och
semitiska kulturvärlden, är föreställningen
om himlen som ett stort tält eller en
mantel, utbredd över jorden och
smyckad med de skimrande stjärnbilderna.

För alla dessa föreställningar är det
gemensamt, att de åt världsbilden giva
mycket blygsamma mått. Himlen
ligger icke långt från jorden. Den når
stundom knappast över skogstopparna.

Tanken på himlakroppar av stora
dimensioner måste ligga dessa naiva
åskådningar fjärran; för många äro solen och
månen tillverkade av människor. Aven
hos i kultur jämförelsevis långt
framskridna folk finner man föreställningar,
som icke så särdeles mycket höja sig
över denna ståndpunkt. För författaren
till skapelsehistorien i Genesis äro solen
och månen endast de båda stora
lamporna på himlafästet, vilka skola lysa
på jorden och skilja ljuset från mörkret.
Så långt ifrån är solen tänkt som den
livsalstrande principen för jorden, att
örterna, gräset och träden skapades av
Gud redan på tredje dagen, alltså fore
solen och månen. Att i de flesta
kosmologier på denna ståndpunkt ett
åtskiljande av de astrala företeelserna frän
de meteorologiska, såsom moln, regn,
åskväder o. s. v., icke är att vänta,
säger sig självt.

Det skulle föra för långt att här gä
in på en skildring av de olika
föreställningar om världsbyggnaden, som voro
rådande hos forntidens folk, och av de
ofta mycket intressanta förbindelserna
mellan dessa föreställningar och de
religiösa och astrologiska systemen.1 Jag
måste därför inskränka mig till ett om-

1 Se F. Boll, Die Entwicklung des
astro-nomischen Weltbildes im Zusammenhang mit>
Religion und Philosophie (Die Kultur der
Gegenwart, ihre Entwicklung und ihre Ziele
Teil III, Abt. III, Leipzig 1921).

66

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:55 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1923/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free