- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioandra årgången. 1923 /
70

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Den astronomiska världsbildens utveckling. Av Östen Bergstrand

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Östen Bergstrand

var i stånd att framställa alla detaljer i
de iakttagna rörelserna.

Detta s. k. ptolemaiska världssystem
hade visserligen sin grundåskådning
gemensam med det av Aristoteles
utarbetade systemet. Men vi få icke fatta
saken så att Ptolemaios i likhet med
pythagoreerna och Aristoteles betraktade
de olika sfärer, som tänktes uppbära
planeterna och fixstjärnorna, såsom några
materiellt existerande föremål.
Ptolemaios såg sin uppgift, icke så mycket i
att undersöka hur tingen verkligen
förhålla sig i naturen, utan förnämligast i
att framställa himlakropparnas rörelser
genom en teori, som utan att strida
mot iakttagelserna gjorde det möjligt att
på det bekvämaste och noggrannaste
sätt beräkna och förutsäga dessa
rörelser. Det ptolemaiska världssystemet är
därför att anse som ett rent geometriskt
schema, vars reella underlag lämnas
alldeles därhän.

Grekernas uppfattning av universum
stod i ett avseende pä samma grund
som naturfolkens. Den var utpräglat
antropocentrisk eller åtminstone
geocentrisk, d. v. s. den utgick från människans
orörliga hemvist jorden såsom det
centrala och dominerande i världsalltet. Det
bör dock framhållas, att hos vissa
grekiska lärde redan tidigt även ansatser
till andra uppfattningar förefunnos. Den
förste, som vågat sig på att avlägsna
jorden från världsalltets centrum, torde
såvitt vi veta ha varit pythagoreern
Phi-lolaos i 5re århundradet f. Kr. Han tänkte
sig alla himlakroppar, inclusive både
solen och jorden, röra sig kring en
världsalltets gemensamma härd, »centralelden».
Jorden är enligt honom en stjärna bland
stjärnor: en för den tiden oerhörd tanke.

Hypotesen om en centraleld fick snart
vika. Men en annan tankegång, den
heliocentriska, som insätter solen såsom
universums orörliga centralkropp, kring

vilken jorden i likhet med de övriga
planeterna kretsar, utvecklades av flera
betydande grekiska forskare, av vilka den
främste var den skarpsinnige Aristarchos
från Samos, som levde i 3:e århundradet
f. Kr. Med denna lära var även
förbunden läran om jordens rotation såsom
förklaring till himlakropparnas skenbara
dagliga rörelse.

Dessa läror, som klart och tydligt
ante-cipera den kopernikanska nära 2 ooo år
senare framträdande världsuppfattningen,
voro dock icke tillräckligt säkert
grundade för att kunna slå igenom under
antiken. De möttes av starkt motstånd
på grund av sin oförenlighet med det
s. k. sunda människoförnuftet och
undertrycktes av polemiken från
filosofskolorna och från de betydande företrädarna
för den geocentriska uppfattningen.
Dessutom voro dessa läror stötande för den
religiösa känslan och kunde icke låta
sig förenas med den allt mäktigare
framträdande astrologien. Aristoteles’
anseende och auktoritet voro för övrigt
redan i antiken så stora, att alla
strävanden att rubba huvudförutsättningarna för
den aristotelisk-geocentriska
uppfattningen voro dömda att misslyckas.
Knappast framkommen och utvecklad, gick
den heliocentriska läran åter förlorad.
Det är emellertid från kulturhistorisk
synpunkt ytterst intressant att se hur
denna lära, två årtusenden senare pä
nytt upptagen av Kopernikus, måste
ännu en gång genomkämpa alldeles
samma kamp, en kamp som då var lika
mycket riktad mot den kristna kyrkans
dogmer som mot den orubbliga och
oangripbara auktoritet som Aristoteles ännu
under renässansen åtnjöt. Vi ha dock
icke erfarit något om att Aristarchos pä sin
tid fick utstå några som helst personliga
obehag för uttalandet av samma läror,
vilkas förkunnande på 1600-talet
åsamkade t. ex. Galilei så hätska förföljelser.

70

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:55 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1923/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free