Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Den astronomiska världsbildens utveckling. Av Östen Bergstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den astronomiska världsbildens
utveckling
Tycho Brahes världssystem.
Offentliggjort i >De mundi äeiherei recentioribus phænomenis», 1588. (Detta system, som av Tycho
framställdes för att rädda den geocentriska principen undan den kopernikanska »absurditeten»,
användes ivrigt i polemiken mot Kopernikus, men vann aldrig fast fot inom vetenskapen. Det innebar ju
i själva verket ett steg bakåt i utvecklingen.)
I fråga om universums dimensioner
finna vi hos flera grekiska forskare
intressanta uttalanden, som visa att man
insåg att universum måste vara oerhört
stort, för att icke säga oändligt.
Aristoteles själv anslöt sig icke till denna
åsikt, men t. ex. den berömde
matematikern Euklides inleder ett av sina verk
med följande ord: »Jorden befinner sig
i världsalltets centrum och är med
avseende på sin storlek i förhållande till
detta endast en punkt.» En annan
matematiker, Kleomedes, som ävenledes
hävdar uppfattningen om världens
oändlig-lighet, anser att det väl är möjligt att
det finns stjärnor som äro större än
solen, och att denna skulle synas lika
obetydlig som stjärnorna, om den
förflyttades till samma avstånd som dessa.
Jorden skulle enligt hans åsikt, från
solen sedd, endast se ut som en punkt,
och från en stjärna skulle den kanske
71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
