- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioandra årgången. 1923 /
72

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Den astronomiska världsbildens utveckling. Av Östen Bergstrand

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Östen Bergstrand

o

över huvud taget alis icke vara synlig.
Detta är tankar och idéer som nästan
göra intryck av att vara hämtade ur
någon »populär astronomi» från våra
dagar.

Det är en oerhörd väg som av den
grekiska vetenskapen tillryggalagts frän
de naiva föreställningarna om världsalltet
i en Homeros’ och en Hesiodos’ poesi till
Aristarchos’ heliocentriska system och till
den storartade och beundransvärda
läro-byggnad, som Ptolemaios uppförde på
den grundval, som lagts av hans stora
föregångare inom den grekiska
astronomien. Denna väg skulle säkerligen icke
hava kunnat tillryggaläggas utan de starka
impulser, som redan den äldre grekiska
vetenskapen erhöll från orienten, och
framför allt den mäktiga utvecklingen av
den grekiska matematiken. Men även
den omedelbara iakttagelsen fick på
detta område göra sig mera gällande
än på många andra, där den grekiska
anden icke sällan alltför otåligt ville
hoppa över det omsorgsfulla
fastställandet av alla förutsättningar, för att genast
gripa till det spekulativt filosofiska
systembyggandet. En forskare sådan som
Hipparchos från Rhodos företer helt
bilden av en snillrik och till den
yttersta precision strävande observatör, och
det är säkerligen icke av en tillfällighet,
utan i full överensstämmelse med hela
sin vetenskapliga läggning som denne
forntidens störste astronom avstått från
att själv uppställa ett nytt världssystem.

Vad medeltiden beträffar, ha nyare
forskningar visserligen ådagalagt, att
den vetenskapliga odlingen under denna
tid icke sjunkit så djupt som man
hittills ofta föreställt sig. Om några
väsentliga framsteg för den astronomiska
forskningen kan i varje fall här icke bli tal,
och inom vetenskapen är ju ett
stillastående i själva verket liktydigt med en
tillbakagång.

Den kristna medeltiden lever i det
väsentliga på erinringarna från antikens
astronomiska åskådningar, försåvitt de
ansågos ofarliga för kristendomen. Och
skolastiken är helt och hållet behärskad
av Aristoteles’ och Ptolemaios’
världsbild, som för den är icke mindre
kanonisk än den aristoteliska filosofien. För
övrigt var det under medeltiden
huvudsakligen araberna som upprätthöllo den
astronomiska forskningen, och de
åstadkommo även däri åtskilliga framsteg, men
i avseende pä den allmänna
världsuppfattningen förblevo de orubbligt kvar på
antikens geocentriska ståndpunkt.

Vi kunna sålunda säga, att det
ptole-maiska systemet härskade så gott som
obestritt under hela medeltiden. Den
förste, som på vetenskapliga grunder
vågat uttala något tvivel om dess
riktighet, torde ha varit astronomen på
tronen, konung Alfons X av Kastilien,
som levde i mitten av 1200-talet.
Senare ökades tvivlarnas antal, men det
var ingen som dristade sig att taga
steget fullt ut till ett direkt förnekande av
den ptolemaiska lärans sanning, förrän
Kopernikus i mitten av 1500-talet
framkallade den revolution, som slutligen
definitivt bröt ned den gamla uppfattningen.

Kopernikus’ hela naturåskådning
uppreste sig emot en uppfattning, enligt
vilken fixstjärnorna voro fastnaglade på
ytan av en sfär, som jämte hela det
inom densamma inneslutna världsalltet
skulle i en daglig rotation vrida sig kring
jorden. Och han ville icke godkänna
en teori, som anvisade åt planeterna
ytterst komplicerade banorutan att kunna
säga något om deras relativa avstånd.
Genom sina studier i de gamla
filosofernas skrifter lärde han känna de
ansatser till en heliocentrisk världsbild som,
såsom jag nyss antytt, framkommit
redan under antiken, men då förkvävts av
den förhärskande geocentriska åskåd-

72

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:55 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1923/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free