- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioandra årgången. 1923 /
78

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Den astronomiska världsbildens utveckling. Av Östen Bergstrand

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Östen Be r g strand

Fot. 1909.

Hugo von Seeliger.

ända till våra dagar ha allt starkare
be-fästat insikten om Vintergatans
universella betydelse, och det namn,
Vinter-gatsystemet, som man numera ger det
stjärnsystem vi tillhöra, är fullt berättigat.

Angående de allmänna
rörelseförhållandena inom detta vintergatsystem
lyckades man visserligen under hela
1800-talet icke komma till någon
klarhet; ännu vid ingången till vårt
århundrade stod man i detta avseende på den
ståndpunkten att ingen som helst
lagbundenhet kunde konstateras i
stjärnornas rörelser, och även sedan Kapteyn
[904 gjort den ytterst viktiga
upptäckten av stjärnströmningsfenomenet, har
någon klarhet angående
vintergatsyste-mets rörelseförhållanden i stort sett ännu
icke kunnat vinnas.

Beträffande systemets allmänna form
och utsträckning hade man däremot i
början av 1900-talet, framför allt genom
Seeligers omfattande arbeten, slutligen
kommit till en uppfattning, som syntes
synnerligen väl grundad. Enligt denna
uppfattning bilda alla för oss synbara
stjärnor tillsammans ett ändligt
begränsat system, Vintergatsystemet, som har

formen av en rund tillplattad lins.
Linsens diameter (utefter vintergatplanet)
är 2 à 3 gånger så stor som dess
tjocklek. Inom detta system äro stjärnorna
tätast hopade kring vintergatplanet och
särskilt kring systemets centrum, i vars
närhet vår sol är belägen. Hela detta
system tänkte man sig på alla sidor
omgivet av en stjärntom rymd, och först
på avstånd oerhört stora i förhållande
till systemets egna dimensioner skulle
man möjligen kunna antaga andra
liknande stjärnsystem existera.

I fråga om utsträckningen av detta
Vintergatsystem, som enligt Seeliger
kunde antagas innehålla några milliarder
stjärnor, ansåg man sig även ha
kommit till en någorlunda riktig
uppfattning. Vi åskådliggöra ofta avstånden
i världsrymden genom att angiva den
tid som ljuset, vars hastighet uppgår
till 300,000 kilometer i sekunden,
behöver för att tillryggalägga dessa
avstånd. Så tillryggalägger ljuset t. ex.
avståndet mellan solen och jorden på
omkring 8 minuter och avståndet från
solen till den yttersta kända planeten i
vårt solsystem, Neptunus, på omkring
4 timmar. Avståndet till den närmaste
fixstjärnan är något mer än 4 »ljusår»,
d. v. s. ljuset behöver 4 år för att från
denna stjärna nå oss. Räknad i denna
längdenhet skulle vintergatsystemets
största diameter uppgå till högst ett
eller annat tiotusental ljusår.

Så stod saken ännu för fem eller sex
år sedan. Men i närvarande stund är
läget redan ett annat. Vi befinna oss
just nu i ett av de märkligaste och
intressantaste övergångsskedena av
astronomiens mångtusenåriga utveckling, och
åskådningar, som ännu för några få år
sedan kunde betraktas såsom mycket
säkert grundade, synas nu få giva vika
för andra, som stödjas av nya
observationsresultat.

73

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:55 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1923/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free