- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioandra årgången. 1923 /
79

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Den astronomiska världsbildens utveckling. Av Östen Bergstrand

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den astronomiska världsbildens titveckling

Det är framför allt ett mera ingående
studium av stjärnhoparna och
nebulo-sorna som på de allra sista åren lett till
resultat, vilka måste väsentligt rubba de
hittills rådande föreställningarna om
stjärnsystemets utsträckning.

Vi veta att i vissa punkter av
himlen finnas samlingar av mycket tätt
stående stjärnor. Hos vissa av dessa
stjärn-grupper synas tusentals ljussvaga
stjärnor sammangyttrade inom en mycket
liten yta av himlen. Man känner
bortåt ett hundratal dylika s. k.
klotformiga stjärnhopar. Enligt metoder, på
vilka jag här ej kan ingå, lyckades den
amerikanske astronomen H. Shapley för
några år sedan bestämma avstånden till
dessa stjärnhopar. Han fann därvid att
dessa avstånd äro av en helt annan
storleksordning än man dittills föreställt

sig. Det minsta av dem uppgår till
20,000 ljusår, det största till över 200,000.
Även uppskattningar enligt helt andra
metoder än dem Shapley tillämpat gåvo
liknande resultat, som i huvudsak
bekräftade de Shapleyska bestämningarna.
Då det av de klotformiga stjärnhoparnas
fördelning på himlen otvivelaktigt
framgår, att de måste tillhöra
vintergatsyste-met, blev det alltså tydligt, att detta
system måste ha en utsträckning, som
vida övergår de föreställningar man
dittills gjort sig därom.

Även i ett annat avseende
komplicerades frågan. De stjärnmassor, som
tillsammans bilda den skenbara
Vintergatan, synas i allmänhet vara fördelade
i ett antal stora, av mycket ljussvaga
stjärnor sammansatta oregelbundna
flockar, som man brukar kalla »stjärnmoln»,

79

En del av S k y 11 e n s s tj är nb i l d m e d k l o tfo r mi g stjärnhop.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:55 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1923/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free