- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioandra årgången. 1923 /
95

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Om danskonst och annat från Bali. Av Tyra Kleen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

illustration placeholder
»Sisia.»

utskuret i halvmånform och fastbundet
ovanför pannan. Från detta utgå många
varv metalltrådar, korta framtill och
sedan allt längre bakåt. Vid varje
metalltråd fastsättes en levande blomma —
ett kolossalt arbete — vanligen gula
och vita blommor samt eldröda i mitten,
tills det hela, sett en face, bildar som
en gloria kring danserskans ansikte, ofta
så enormt stor, att den lilla figuren
nästan försvinner därunder. Ibland
omväxla blommorna med varv av
färgbrokiga frön eller bönor. På en ort
begagnades till det yttersta varvet vita
infödingscigaretter fastsatta vid
metalltrådsändarna. Gemensamt för de flesta
galongans är ett guldhuvud av fågelguden
Garuda bak i nacken.

De naturliga ögonbrynen rakas bort,
och andra, annorlunda tecknade, målas
dit i svart. Tre runda vita fläckar
dekorera det bruna ansiktet, en vid
näsroten mellan ögonbrynen samt en vid
vardera ytterändan av dem.

I motsats till de javanesiska
danserskorna, som dansa med halvslutna
eller nästan helslutna ögon, ha
balinesiskorna dem vitt uppspärrade och rulla
pupillerna från den ena ögonvrån till
den andra i rytm med dansen. Men i
likhet med javanesiskorna skall det
övriga ansiktet vara som en orörlig mask
utan något uttryck alls. För all del
intet leende. I stället för att den
javanesiska dansen är ytterligt långsam
och egentligen består i plastiska poser,
som avlösa varandra, är den balinesiska
idel liv och rörelse i hastigaste tempo,
häftiga böjningar och vridningar och
kontortioner för att icke säga
konvulsioner. Danserskornas leder gå att böja
åt alla håll, tvärt emot våra vedertagna
anatomiska föreställningar, och de kunna
vibrera och darra med varje muskel
särskilt. Varje fingerled agerar med i
darrningar och böjningar.

De verka knappast som materiella
varelser, dessa små kropplösa, ormande
figurer, endast som rörelse, linjer, färger,
guld- och silverskimrande reflexer, där de i
fackelskenet lysa som eldflugor mot
nattmörkret. Men vill man behålla illusionen,
så skall man helst titta bort när dansen
avstannar. Ty så snart dessa eteriska, älvlika
väsen ha en vilopaus, så tugga de betel
eller sirih, som det kallas här, och spotta
med balinesernas träffsäkerhet eldröda
strålar mellan varandras huvuden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:55 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1923/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free