Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Om danskonst och annat från Bali. Av Tyra Kleen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det kan hända t. o. m. på det
underbart sköna Bali, att när man som
bäst njuter av något vackert, så kommer
som ett oväntat avbrott någon grotesk
överraskning.
Så var det till exempel då jag före
ett uppträdande i palatset hos Goesti
Bagoes Djilantik, infödingsfursten,
radjan eller sultanen av Bali, »bakom
kulisserna» åsåg danserskornas påklädning
samt den gudstjänst med bön och
sakrament som skall föregå dansen. De
färdigklädda små guldskimrande slanka
figurerna lågo på knä med händerna
hopfällda över pannan i sembajan (=
salaamgest). En pedanda (= Shiva-präst)
med huvudet fullt av blommor samt
behängd med radband, satt med korslagda
ben framför dem, läsande eller rättare
halvsjungande böner på obegriplig
sanskrit, med ena handen svängande ett
rökelsekar, från vilket en doftande
rökpelare ringlade upp; med andra handen
svängande en böneklocka av tung
mässing. Så ställer han ifrån sig de båda
föremålen; tar blommor från en stor, flat
silverskål framför sig, doppar dem i en
skål välsignat vigvatten och stänker med
blommorna vatten över danserskorna,
allt medan han halvsjunger nya böner
hämtade ur Vedaböckerna. Hans
händer beskriva underliga figurer i luften
medan han med fingrarna knäpper
blommorna ut över golvet, tills detta är
bestrött med blommor kring danserskorna.
Det var mycket vackert.
Men så … plötsligt tar han fram en
levande kyckling. Med ett ryck sliter
han huvudet av den, så att blodet
stänker omkring. Den ännu sprattlande och
flaxande kroppen kastar han ifrån sig
samt fortfar att manövrera med det
avslitna huvudet på samma sätt som förut
med blommorna. Jag hade stått tätt
intill prästen och gick in till festen med
blodbestänkta vita skor.
Danserna äro av två slag: de heliga
och de profana. De förstnämnda, vilka
spela den övervägande rollen i all
danskonst på Bali, ha ursprungligen varit
skådespel med motiv hämtade ur
fornhinduisk litteratur, mest ur Mahabharata,
någon gång ur Ramajana. Men under
tidernas lopp ha rollerna alltmer
stiliserats, många bortfallit och de övriga
övergått till enbart danser. Och ofta
har det ursprungliga innehållet
förvanskats med balinesernas egna tillsatser,
tills det numera knappast är
igenkännbart vid jämförelse.
Ett typiskt exempel är en häxdans
eller demondans som heter »Tjalon
Arong».
Jag hade stiftat vänskap med
dansmästaren i orten Kloengkoeng, och han
blev min fournissör både av
danserskemodeller att måla och av teoretiska
upplysningar. Han var nämligen mycket
grundligt hemma i sitt ämne och
tillmötesgående och villig att dela med sig
av sitt vetande. Därtill kunde han tala
malajiska, vilket språk jag lärt mig
under en längre vistelse på Java.
Balinesiskan är ett annat språk.
En morgon, då jag som vanligt kom
för att skissera danserskor, bad han att
få visa mig något extra intressant, som
jag aldrig sett förr och som han enkom
skickat efter. »Det heter Tjalon Arong
och är en dans med en docka».
Han lade på marken en hemgjord
docka, som skulle föreställa ett dött
barn. En danserska, föreställande en
kvinnlig Dewa — gudinna, eller i detta
fall en demon som heter Batara Durga —
låg på knä framför barnet med
samma handställning och sedan samma
handrörelser som Shivaprästerna bruka
under tempelceremonierna. Med dessa
väcker hon småningom det döda barnet
till liv. Rörelserna övergå från
långsamma och avmätta till livliga och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
