- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioandra årgången. 1923 /
100

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Om danskonst och annat från Bali. Av Tyra Kleen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

illustration placeholder
»Batara Durga»,

Tjalon Arong-dansen.

eller en ring på fingret är ett lika
allvarsamt teckningsfel som att glömma näsa
eller mun. I hopp att ens blickar skola
falla på dem, så att de bli valda till
modeller, knyta de om och om sina
turbaner och sätta friska blommor i
dem; ju äldre de gamla gubbarna äro,
desto praktfullare blommor; de placera
sig i sköna och intressanta ställningar,
korrigera varandras toalett och kritisera
obarmhärtigt varandras utseende. Och
hela tiden ha de så obeskrivligt roligt.
När man så gjort om också bara en
hastig blyertsskiss av någon, blir man
sedan uppvaktad av folk som
kommit vandrande långväga ifrån för att be
att få titta på den, under föregivande
att föremålet är någon släkting till dem.
Min portmonnä kan jag låta ligga
framme, ingen rör den. Men skissböcker
och portföljer måste jag låsa ner i kofferten,
om jag inte vill återfinna dem
fulla av svarta fingrar och »hundöron».

Att det kommer en vit »njonja»
som »bikin gambar» (= gör tavlor) av
deras danser, det var nu något som
balineserna kunde förstå, något precis i
deras smak. I stället för de vita
människor som eljes bruka komma för att
göra mätningar och rita kartor och
dylika meningslösa dumheter, som man
reder sig lika bra förutan. För att inte
tala om de allra flesta vita människor,
som komma dit bara för att på kort tid
bli stenrika på landets bekostnad.

I motsats mot javaneserna i avlägsna
bygder, vilka förskräckta fly, om man
närmar sig dem med en kodak, och
som inte stå till att övertyga att det
varken är fråga om skjutvapen eller
öm svart magi, äro balineserna genast
med nöje med på att bli fotograferade,
bara man förklarar för dem vad det är
fråga om. Sen gäller det att se efter,
att de inte öppna kameran för att titta
på sina porträtt. Det är ju tydligen
bara oginhet att man icke tillåter det,
eftersom man föreger dels att där
ingenting finns att se, dels att den
obefintliga bilden blir förstörd.

När man tar snap-shots, så måste
vanligen en del av männen knyta om
sina turbaner först. Varför detta var
så nödvändigt och varför dessa alltid
blevo utskrattade av de andra, fick jag
sedermera förklaring på. Jag ville rita
en skiss av en elegant yngling med en
typisk Bali-turban knuten på ett
excentriskt och utmanande sätt och med
mycket granna blommor i. Han band
genast om turbanen på ett annat sätt.
Jag sade att det varit just precis
turbanbindningen jag ville ha, eljest brydde
jag mig inte om någon skiss av honom.
Nej, det gick inte för sig. Varför? —
Nej det gick absolut inte an. — Men
varför? Jo, för att … därför att när en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:55 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1923/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free