- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioandra årgången. 1923 /
106

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Om danskonst och annat från Bali. Av Tyra Kleen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

illustration placeholder
»Rebab», gamelang-instrument.

bestod av en stor, inhägnad gård full
av idel öppna småtempel och underliga
arkitekturskapelser: Devas (= Guds)
sovplats, Devas matsal, Devas sittplats,
värdshus för resande gudar, byggnad
att skrämma bort demoner ifrån, etc.
Här deltog jag varje morgon i
gudstjänsten, som de båda prästinnorna
förrättade med mycken hokus-pokus. Jag
lärde mig också att på deras vis tugga
sirih, ty utan sirih-tuggning är intet
balinesiskt sällskapsliv möjligt, samt
utvidgade min fördomsfrihet därhän att
till riset äta getinglarver — en
kolossalt stor sort — stekta i kokosolja samt
vita flygmyror anrättade på samma
sätt.

Pungava var all right — stilenlig
och målerisk att skåda — så länge han
intog sina måltider sittande med
korslagda ben på bambuverandan utanför
sin egen lerhydda och ätande med
fingrarna ur bananblad. Men som han
var en mycket fåfäng man, så inlät han
sig sedermera på experimentet att äta
tillsammans med mig på europévis, och
då blev resultatet något obeskrivligt
oaptitligt. Han hade långt bortifrån
något större samhälle låtit anskaffa
tallrikar och skedar, stolar och ett bord,
med, som han trodde, en bordduk,
d. v. s. ett stycke fodertyg, som var
vitt först men mycket snart blev
brokigt, stelt och styvt. När balineserna
bli så tama, att de våga sig inom
lukthåll, då är stunden kommen att ta
avsked av det älskvärda värdfolket. Ty
lika tjusande som de äro för ögat, lika
outhärdliga äro de för näsan.

Pungavan själv och sekreteraren voro
de enda i Sidemen som kunde malajiska,
och endera av dem var alltid med mig
som tolk. Varje dag fylldes gården
framför min hydda av infödingar som
kommit vandrande för att titta på den
vita »njonjan» och få höra berättas om
Europa. Där satt alltid fullt av dem
på marken, tätt packade, tåligt
väntande. Jag satt på min bambuveranda
och berättade, och någon av
amatörtolkarna översatte från malajiska till
balinesiska om europeiska städer och
människor och seder och bruk och snö
och is. Deras frågor voro ibland lika

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:55 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1923/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free