- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioandra årgången. 1923 /
123

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Från Stockholms teatrar

hållet, skulle varit blott ett lekverk för
mannen. Sie liebelte nicht, sie liebte.

Men att man också kan taktfullt
behandla ömtåliga ting »draussen im Reich»,
som det heter i Österrike om Tyska riket,
såg man av Lothar Schmidts Blott en
dröm, nu spelad på Vasateatern och för
en tio, tolv år sedan uppförd här i staden
på en annan teater. Jag tyckte lika bra
om den då som nu, när norrmannen Gunnar
Tolnæs som arkitekt Stabrin spelade mot
fru Ester Sahlin som fru Stabrin. Stabrin
var en riktig herre, stark och välbyggd,
säkert också bra arkitekt — en konst för
män — och dessutom försedd med den
svaghet, som varit Adams söners arvedel.
Och fru Stabrin var en riktig kvinna, vacker
och välbyggd och temperamentsfull men
kanske ej fullt så svag som det starkare
könets representant. Jag kan ej påminna
mig ha sett fru Sahlin så bra. Hon hade
just det som konstituerar det konstnärliga,
det som Sergel ville ha i sin skulptur och
som på franska kallas »le diable au
corps». En afton var det en liten
bjudning hos Stabrins. Unge något tafatte
arkitektbiträdet Sponholz och allt annat
än tafatta lektorskan Gisela Hausmann,
som härstammar från det förmodligen
genom slaviskt och italienskt inflytande
något mindre bergfast sedliga Österrike, och
hela sällskapet förresten oroades i sina
sinnen och hjärtan. Stabrin följde fru Gisela
till spårvagnen och skulle sedan gå till
»klubben». »Klubben» heter på damspråket
i farser »min sjuka tant», och den energi i
älskvärdheten, varmed fru Stabrin ber sin
make icke gå påklubben,betyddei detta fallet,
att hon tiggde för sin sjuka mor, och det
i ädlaste avsikt, ty unge Sponholz’ trofasta
hundögon hade gjort henne litet nervös.
Och nu följer en märklig natt, där det går
så konstigt till som det blott gör i
verkligheten. Ty just när Sponholz förklarar
sin kärlek för fru Stabrin och hon vacklar,
ytterligare försvagad av förtrytelsen över
mannens avslag, kliver till oerhörd häpnad
en soldat in genom det mot trädgården
och den ljumma sommarnatten öppnade
fönstret. Det var jungfiun han sökte, men
försynen hade ordnat så, att hans lidelse
räddade husfruns ära. Dagen därpå får paret
besök av den allvarlige lektor Hausmann.
Denne meddelar arkitekten, att han i grund

Fot. A[mberg & Preinitz.

Ester Sahlin s om fr u
Stabrin i Blott en dröm.

och botten är tacksam mot honom. Han
vet allt, har länge önskat skiljas och vill
nu att Stabrin genom ett enkelt
erkännande skall förkorta skilsmässoprocessen. Då
måste Stabrin bekänna för sin fru, vilken
å sin sida berättar vad hon »drömt» under
hans frånvaro och slutligen själv erkänner,
hur nära hon varit att falla. Då mannen
ser på den olycklige och löjlige Sponholz,
utbrister han i ett skallande skratt vid
tanken på makans orimliga berättelse. Hans
manlighet hävdade sig i det sista.

Lothar Schmidt är en rikstysk herre
på femtiotalet, bosatt i Berlin. Måhända
förstår man bättre den smidighet som han
i motsats till sina landsmän tycks äga, då

123

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:55 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1923/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free