Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Peder Månsson. Vår siste svenske medeltidsskald. Av Robert Geete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Peder Månsson
vers, som här nedan följa). På dessa
sina strövtåg förde han alltid med sig
någon av de fyra anteckningsböcker
(alla i lika format, 16:0), som han själv
signerade och benämnde liber A, B, C
och Z>, och vilka, att döma av de två
bevarade, synas varit skrivna till
huvudsaklig del på svenska. En femte,
likadan volym, som han själv ej givit någon
beteckning, inrymmer latinska traktater
(mest av alkemistiskt innehåll) med
undantag av två kortare uppsatser på
svenska. Av dessa fem efterlämnade
originalhandskrifter äro, så vitt man nu
känner, endast tre bevarade, nämligen
»liber B» och »liber C» samt den
osignerade latinska boken. Av dessa
tillhör »liber C» sedan gammalt Linköpings
stiftsbibliotek, de båda övriga Kungl,
biblioteket. Innehållet i dessa
värdefulla unika böcker rör sig inom vitt
skilda områden, såsom sjöväsen
(»Sjökonsulatet»), krigsväsen (»Stridskonst»
och »Stridslag»), lanthushållning
(»Bon-dakonst»), läkekonst (»Läkebok»),
tekniska ämnen av många slag, uppfostran
(»Barnabok») m. m. Det är ej alltid
möjligt att avgöra huruvida Peder
Månsson är författare, ren översättare eller
fri bearbetare till de av honom
nedskrivna traktaterna. I några fall har det
visserligen, såsom ovan nämnts, lyckats
att uppdaga hans källskrifter, i andra
ej. Det enda man med säkerhet vet
vara hans egen produktion är de
rimmade s. k. »förspråk», med vilka han
inledde de större av sina traktater, de
må nu ha varit hans egna verk eller
endast översättningar. Det är dessa
hans poetiska inledningar på knittelvers
som här framläggas för våra
kulturhistoriskt intresserade läsare i en något
moderniserad dräkt, dock med avsikt
att troget återgiva originalets
karakteristiska egenskaper och stilform,
stundom med bibehållande av vissa beteck-
nande ord och fraser samt en och annan
frihet i rimtekniken, alldeles som vår
poet själv här och där tillåtit sig.
Peder Månssons stilistiska förtjänster,
bakom vilka man anar en mäktig
intelligens och en brinnande
fosterlandskärlek, ha först i våra dagar
uppmärksammats så som de förtjäna, och numera torde
hans plats vara obestridd såsom sin samtids
yppersta svenske författare. Denna
rangplats tillerkännes honom av de
sakkunniga. Så yttrar t. ex. C. silfverstolpe
(»Klosterfolket i Vadstena», 1899,5. 150):
»Han (Peder Månsson) uppdrev i
främmande land behandlingen av sitt
svenska språk till höjdpunkten av vad vår
medeltid har att uppvisa». I samma
anda uttalar sig schuck (»Samlaren»
1885, s. 72) med anledning av hans
»Barnabok» (vars »förspråk» återges här
nedan): »Konungastyrelsen och Själens
tröst äro väl de enda arbeten, som i
språkets klang och välljud stå framför
Peder Månssons Barnabok». Dessa
omdömen gälla i främsta rummet hans
prosaskrifter, men torde kunna
utsträckas till hela hans litterära verksamhet.
Vad särskilt hans poetiska förtjänster
beträffar, har ännu ingen yttrat sig.
Hittills hava endast fem av hans
»förspråk» varit kända genom KlemmingS
edition i »Svenska medeltidsdikter och
rim» (1881—82, s. 475—84), men genom
den av Sv. fornskriftsällskapet 1913-—15
ombesörjda upplagan av »Peder
Månssons skrifter pä svenska», i vilken den
nyupptäckta »liber B» för första gången
publicerats, hava ytterligare tre
»förspråk» tillkommit (n:is 1 a, 3 och 7).
Det poetiska materialet är alltså
numera ej alltför knapphändigt för att
tilllåta en rättvis uppskattning av Peder
Månssons begåvning även pa detta
område. Utan att vilja föregripa den
sakkunnige läsarens omdöme torde det med
skäl kunna sägas, att denna sida av
131
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
