Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Peder Månsson. Vår siste svenske medeltidsskald. Av Robert Geete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Robert Geete
»Liber B», bl. 52 v er s o.
Contra quartanam
Tak färska yrtena acetosam, the/ är syra
oc stöth j eno»z mortara, Sida« tak eth
nybakath warmth bröd skärawdzj mith j tw,
oc strax lag tbar jn the stötta yrthena, oc
swa standa en thima, Sidhan tak kroman
aff the brödeno oc yrthena rörandw saæman,
Sida» läg rena törra asko jnna» j
distilla-torium fingers tyokka, oc affwa» pa askona
paper swa at th et lykker askona, oc affwa»
pa papereth läg th«n bröd kro ma« m ädh
yrte»ne, oc swa säth klokkona affwan pa
görande saktelike» eldh wndy bothne», oc
swa distiller« thàr wth aff wathn, Aff hwilko
th«n som haffw^r skälffwo soth quartanam skal
drikka tha honom the skälffwan tilkowzber,
oc ha» bliffwer he«ne qwitter mädh gwdz
hyälp, oc the yrterønas vathn
Taka smittan aff
Ärw händerna smittade mädh nokrowz lith
äller färgo, äller a»nor klädy tha wäth
them äller klädith, oc swa rök them mädh
bre»nesten, oc sida» twätta mädh wathn,
lithm gar borth,
De kursiverade bokstäverna angiva
förkortningar.
vår författares litterära verksamhet
ej jävar de nyss citerade
uttalandena. Man erfar vid läsningen av
dessa, säkerligen i hast tillkomna
dikter, att hans poesi, trots den
tunga och pedantiska
knittelversen, ej blott är fylld av mäktiga
tankar, en hängiven fosterländsk
stämning och nitälskan för svenska folkets
höjande i odling och framförallt av
hjärta för de små och förtryckta
ävensom av harmsna uttryck mot tidens
fördärv, fåfänga och lyxbegär— utan
man tvingas även till beundran för
hans kärnfulla diktion samt språkets
klang med ledig rytmik och
lätt-fallna rim, vilket allt gör hans poesi
njutbar ännu i denna dag. I hans
fosterländska utbrott saknas ej
tonfall, som ställa honom i närheten av
vår medeltids yppersta diktare på
detta område, den ännu beundrade
biskop Tomas. Peder Månsson var
en karaktär, folklig i bästa mening,
också behandlar han på sina ställen
efter förtjänst »herrarna», som mera
tänka på egen vinning än »menige
allmogens tarv». Det bör
emellertid i detta sammanhang erinras
därom, att av en eller annan
anledningjust de verser, som innehålla det
skarpaste klandret, senare blivit grovt
överstrukna och t. o. m. ett helt
blad av liknande innehåll i»liberB»
bortskuret. Huruvida detta skett
genom författarens egen hand (i
sådant fall troligen sedan han
kommit att intaga en mera officiell
ställning och blivit en konungens
förtroendeman) eller av någon annan,
kan numera svårligen avgöras. De
ställen, som här åsyftas, äro
»Bonda-konst» v. 65—80, där det gås
till rätta med »herrarna», deras kiv,
snikenhet och andra olater, samt
»Stensnidarkonst», där de två sis-
132
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
