Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Peder Månsson. Vår siste svenske medeltidsskald. Av Robert Geete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Robert Geete
fast ju Gud har bestämt vår lott den
tunga
att alla måste dö, både gamla och unga,
15 när han Adam ur paradis månde
utkasta,
varvid honom syntes mycket hasta,
att Adam ej åte av livsens träd
och bleve odödlig, ja evig med.
Med brinnande svärd sattes dit Kerubin,
20 att Adam ej komme i lustgården in.
Så kunde mot döden han ej finna bot,
och heller ingen annan, som föds av
hans rot.
Job säger: en var gives viss livstid,
tills själen skiljes från kroppen i frid,
25 och över den tiden ej läkedom hjälper,
ty var en dock sist i döden stjälper;
men sin egen livstid stäcker mången,
när han mot Guds stadge bliver fången
i svalg, okyskhet och annan våda,
30 ej låtandes sunda förnuftet råda.
Men är livstimmen ej liden till halva,
då tarvas i sjukdom läkört och salva,
att rädda livet och det förlänga
och med livsens vatten döden utstänga. —
35 Den yppersta lära om läkedom
är skriven av en mästare from,
som kallas Johannes de Rupe cisa,
han skrev denna boken kristna till lisa.
I Sverige är det stor skam och skada,
40 blir någon sjuk, redes skovel och
spade;
på läkedom gitter alis ingen tänka,
det röner faderlöst barn och var änka;
doktor är ingen i detta land,
och därför kureras på egen hand;
45 ej heller kirurger med lärdom god,
blott äventyrsfolk i en ymnig flod.
I syllogismer äro de hemma,
men veta ej bot för en liten blemma.
-Må kungen utsända goda män
till läkedomsstudier — det råder jag
än!
5. Barnabok.
När Salomo ung till kungamakt kom,
om vishet bad han vår Herre så from,
att väl kunna styra Israels folk,
då hans egen visdom var fåkunnig tolk.
5 Visdom stod jämte hans domarestol
och liksom en kvarn i hans hjäita mol;
därmed han vann ali godhets tarv,
som hade det varit hans fädernearv.
Ett gott föredöme han konungar gav,
10 ty vishet bör vara deras styrka och
stav.
Hade var konung tusen ögon klara
och lika många fötter snabba och snara,
det tarvades väl för folkets bästa
och att rikets ärenders gång stadfästa.
15 Alltså honom höves män som hjälpa,
att bördan av tyngden ej månde ned-
stjälpa.
Rådgivare pröves som gull på sten,
om de äro visa utan svek och men.
Många svin löpa efter kornfylld vagn
20 och vänta att se falla både ax och agn:
från döda kroppar bortlöpa löss,
i tomma hus dväljas inga möss;
så mången konungen följa lär,
som honom ej håller annorledes kär.
138
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
