Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Juhani Aho. Av Gunnar Castrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
y u han i Aho
släkten, som även den visat rika anlag.
Ahos farfar hade slutit sig till pietismen,
som bland folket i dessa trakter, där
den store pietistledaren Paavo
Ruotsa-lainen verkat, var mycket utbredd, och
denna lära hade även sonen, Ahos far,
förblivit trogen. Detta gav sin prägel
åt hemmet icke endast i religiöst
hänseende utan ock vad livet i övrigt
angår. Den finska pietismen var en
utpräglat folklig strömning, och i det
Bro-feldtska hemmet levde man i stort sett
på allmogevis, medan man icke hade
någon förbindelse med omnejdens
ickepietistiska, »sorglösa», herrskapsfamiljer.
Fadern var en märklig personlighet, lugn
och trygg i sin från ali fanatism fria
trosvisshet, beundrad, älskad och dyrkad
av sina församlingsbor, för vilka han
även från predikstolen förkunnade
kristendomen med äkta savolaksiska tonfall
och äkta savolaksiskt gemyt. Utom
kyrkan visade han en präktig, saftig
humor, genuint savolaksisk även den,
som förenades med en väldig
ordfyndighet, och dessutom ägde han en
sällsynt omfattande praktisk och i någon
mån även konstnärlig begåvning, som
gjorde honom till en mästare i allt slags
slöjd. Och slutligen var han en
skarpsynt människokännare, vilket bidrog till
det stora inflytande han i vida nejder
hade som själasörjare.
Juhani Aho växte upp som ett
friluftsbarn. Båtfärder och skidturer,
skogsvandringar och utflykter i socknen äro
hans livligaste barndomsminnen; då han
blir litet äldre bli jakten och fisket hans
stora passioner — passioner som aldrig
släppa sitt tag i hans sinne; fyrtioårig
ger han ut en handbok i jaktvård, och
hans laxspö följde honom på hans egen
önskan i graven. Under detta liv lär
han i grund känna allmogen och naturen.
Han råkar bönder och torpare, jägare
och fiskare, pietister, som söka fadern
i hans hem, och ödemarksbor, som blott
någon enda gång om året lämna sina
ensliga stugor för att komma till kyrkan.
Och han blir förtrogen med de stora
mörka skogarna och de vida blå
sjöarna och med höjderna, från vilka blicken
når långt bort till dunkelt skymtande
fjärran åsar.
Skolan i Kuopio kan icke rycka hans
själ ur den värld, som en gång blivit
hans: pä skolbänken drömmer han om
tjäderjakt och idmete. Men den ger
honom dock några viktiga nya impulser.
I hemmet funnos inga världsliga
diktböcker, varken på vers eller på prosa:
det var allt syndigt för den pietistiska
uppfattningen. Men under skolåren
öppnas poesiens världar för honom —
Runebergs och Kivis, Kalevalas och
Kante-letars. En av faderns drängar förmedlar
de första intrycken: han läser upp för
Juhani Graven i Perrho och berättar för
honom Walter Scotts Ivanhoe. Men
skolan ger honom även entusiasm för
finskhetens sak. Det var den tid, då
finskhetsrörelsen i landet firade sina första
stora segrar. De svenska skolorna inne i
den finska bygden förvandlades en efter
en till finska, och Kuopio skola bytte om
språk just då Aho kom in i den. Det
gav de finska skolgossarna
självmedvetande: de voro folket, som nu skulle
taga makten från de främmande
svenskarna, de skulle skapa en ny, en finsk
kultur i Finland, och framtiden var deras.
Drömmarna om den kommande tidens
finska kultur växte ut i det oändliga:
Kalevala var de homeriska dikternas
jämlike, det finska språket var
ursprungs-friskt och rikt som intet annat, och den
nya finska odlingen skulle träda i
spetsen för den europeiska civilisationen,
som annanstädes redan bar
ålderdomsmärkena på pannan.
Sedan kom han till Helsingfors som
en fattig »bondestudent», om ock hans
151
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
