- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioandra årgången. 1923 /
154

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Juhani Aho. Av Gunnar Castrén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Gunnar Castrén

lek till en ung flicka. Boken slutade,
äkta naturalistiskt, med ett besök hos
en Pariskokott, och denna scen skymde
i den stora allmänhetens uppfattning
helt och hållet det övriga innehållet, den
fina, trogna känsloteckningen och den
mjuka, rika stilen. Finland var då ännu
officiellt ytterst sedligt, och i synnerhet
var den finskspråkiga publiken mycket
nogräknad i fråga om vad som fick
omtalas, vad icke. Då kort efter Ensams
utkommande en petition om understöd
åt författare var före i lantdagen, kom
förbittringen över boken och över
författarnas resor till det omoraliska Paris
kraftigt till orda. Biskop Johansson
förklarade i det finska folkets namn, att
Ensam väckt dess avsky, en mycket
populär präst Bergroth framhöll, att
varken Runeberg eller Topelius behövt
resa till Paris, och frågade, om Norge
haft någon glädje av de diktargage där
givits Ibsen och Björnson, och en
medlem av Bondeståndet klagade att Aho
i politiskt brydsamma tider »styrt sin
präktiga Pegas till Paris’ kloaker,
därifrån han hämtar smuts, som han sedan
ger till föda åt sina landsmän». På
svenskt håll uppskattades bokens
förtjänster i allmänhet bättre.

Några är senare upptog Aho i en
större berättelse, »Prästens hustru»,
tråden från »Prästens dotter». Det är en
trist, tungsint historia om Ellis
olyckliga äktenskap, som för några ögonblick
lyses upp av hennes kärlek till en
sommargäst, en estetiserande dekadenttyp,
för att sä åter efter hans avresa sjunka
i samma tröstlösa mörker som förr.
Denna kärlekssaga är tecknad lika
ingående, lika noggrant som känslorna i
Ensam. Men denna gång har naturen
intagit en större plats än den någonsin
haft i Ahos större berättelser. Alla
Ellis känslor få sin ton av det finska
inlandslandskap i vilket de upplevas —

ett landskap där nästan alltid ett
drömmande lugn vilar över sjöarna och åsarna,
från vilka blicken glider ut över
oändliga sträckor av gran- och furuskogar
med inströdda ljusa fläckar av åkrar och
ängar, medan det helt sakta susar i de
höga björkarna på kullarnas toppar, —
och djupt nere i denna samma natur
tyckes hennes kraftlöst drömsjuka,
resignerade väsen ha sina rötter. Som
karaktär är hon i ali sin veka monotoni
en ypperlig gestalt, kring vilken den
finska sommaren gjuter sin bleka, stilla
skönhet. Men fastän Prästens hustru var
det mognaste verk Aho dittills skapat,
möttes det från många håll, så finska
som svenska, av en kylig och
oförstående kritik, om ock de unga i båda
språklägren fullt uppskattade det. Flera
recensenter, både manliga och kvinnliga,
förklarade att boken var förfelad därför
att Elli icke var någon finsk kvinna, ty
en sådan kunde i dessa
kvinnoemancipationens dagar icke krossas av en
olycklig kärlek, utan fann sig alltid en
säker tröst i något nyttigt, helst socialt
arbete. Men också moraliska
betänkligheter väcktes på många håll. En
kvinnlig kritiker upprördes av att Elli
icke visade några samvetskval, då hon
märkte att hennes känslor för gästen
övergått till kärlek, och förklarade
do-cerande: »Man må säga vad man vill
om den nordiska kvinnan, hon må ha
vilka fel och svagheter som helst; ett
är dock säkert, hon har en djup känsla
av äktenskapets helgd och troheten är
henne liksom medfödd». Den
inflytelserike professor C. G. Estlander, Finsk
Tidskrifts utgivare, som vid denna tid
förde en kamp mot naturalismens och
symbolismens etiska indifferentism, fann
även detta verk bekajat av samma
grundlyte, emedan författaren icke
uttryckligen tillkännagav sitt ogillande av Ellis
handlingssätt mot mannen. leke utan

i54

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:55 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1923/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free