- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioandra årgången. 1923 /
170

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Från Stockholms musikliv. Av Albert Spitzer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Albert Sp itzer

Fot, Almberg & Preinitz,

Knut Ö hr s trom som Pelée.

förnyelsen. På Apollons önskan förenar sig
Dionysos’ följe med sånggudinnorna, när
dessa uppstämma »den stolta parnassiska
hymnen», de två flockarna smälta i sång
och dans samman till en. Nu låter
diktaren en del av Operans gestalter från skilda
tider glida förbi vår syn, däribland först
några från Operans begynnelse; sist
erinras om parodi-operettens skapare
(»plötsligt ses i bjällror en gäck framrusa»).
Slutsången är en hänförd hyllning till operan,
»leken skapad så av tvenne gudar», och
särskilt till den svenska sångscenen och
dess kunglige upphovsman.

Det centrala och tyngst vägande i
dikten är kampen och försoningen mellan de
livsmakter, som symboliseras i Apollon och
Dionysos. Som bekant var det Friedrich
Nietzsche som i sitt djuptänkta men
svårtillgängliga, R. Wagner tillägnade
ungdoms-och förstlingsverk Die Geburt der Tragödie
först skildrade det apollinska och det
dionysiska som två motstridiga grundelement
i den hellenska världen, drömmens och
rusets, båda i vidsträcktaste bemärkelse.
Apollons konst är plastikerns och epikerns,
Dionysos’ musikerns, i den attiska trage-

dien uppgå bägge i en högre enhet.
Handlingen på scenen är den dionysiskt
hänryckta koros’ apollinska vision, dess
verklige hjälte Dionysos, i en Prometheus’, en
Oidipous’ gestalt. Men tragedien dog, dess
banemän voro, anser Nietzsche, Euripides
och Sokrates. I Wagners musikdrama såg
han, eller snarare ville han se, tragediens
återfödelse. Fjorton år senare, i ett förord
med titeln Försök till en självkritik,
beklagade Nietzsche att han fördärvat det
grekiska problemet genom inblandande av de
modernaste ting, att han anknutit
förhoppningar, där intet fanns att hoppas. —
Med så mycket större rätt har hr
Peterson-Berger poetiskt tillgodogjort sig Nietzsches
tankevärld, som denne i nyssnämnda förord
själv säger, att han skulle gjort bättre i att
sjunga än att tala. »Wie schade dass ich,
was ich damals zu sagen hatte, es nicht
als Dichter zu sagen wagte: ich hätte es
vielleicht gekonnt.» Kantaten vittnar ej
blott om ett intimt tillägnande av Nietzsche
utan även om förf:s ingående kännedom
av grekisk litteratur och konst, så har t. ex.
hans Dionysoståg vida mer av antik stil
än Heidenstams rubenska, att ej säga
jor-daenska i Hans Alienus. Och hans bild
av guden själv med det gåtfulla leendet
erinrar påtagligt om Euripides’
(Bakkanterna). Kanske är det av musikaliska
grunder som i Apollons och Dionysos’ dialog
ej den jambiska trimetern utan blankversen
använts. Fullkomligt i strid med Nietzsche
är framställandet av operan som en
fortsättning eller pånyttfödelse av den grekiska
tragedien (»Die Oper ist die Geburt des
theoretischen Menschen, des künstlerischen
Laien, nicht des Künstlers.» •— »Der
kunst-ohnmächtige Mensch erzeugt sich eine Art
von Kunst, geråde dadurch dass er der
unkünstlerische Mensch an sich ist,» o. s. v.)
I sin ringaktning av operan som konstform
överensstämmer Nietzsche fullkomligt med
sin store lärare Schopenhauer. —

Kantatens musik är, som man av dess
upphovsman kunde vänta och som för
tillfället bäst lämpade sig, i god mening
populär, lättflytande och lättillgänglig, aldrig
sökt eller tillkrånglad, någon gång
snuddande vid det banala, korsatsen mestadels
homofon, orkesterbehandlingen smakfull och
välklingande. I början anslås svensk
folkton, så i den dystra inledningskören (I)
och den däremot lyckligt kontrasterande,

170

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:59:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1923/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free