Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Från Stockholms musikliv. Av Albert Spitzer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Stockholms nizisikliv
lantliga låtar eller för oss in i älvornas,
huldrornas och trollens rike; vare sig han
målar fagra stämningsbilder eller musikaliskt
tolkar de ytterst få dramatiska momenten:
i denna trollvärld är han själv den store
trollmannen och envåldshärskaren. Man
kan ju ej säga att Hugo Alfvéns musik
präglas av stark ursprunglighet, här lika
litet som annars, hans tonsättarefysionomi
har många eklektiska drag, erinringar
såväl från hans föregående tonverk som från
andra håll dyka upp emellanåt, själva
ämnet, sådant det förelåg, medförde också en
viss stilens brokighet. Även må framhållas,
att verket både från dramatisk och
musikalisk synpunkt sett skulle vunnit på att
betydligt sammandragas och koncentreras.
Men vad denna musik klingar, vilka
harmoniska finheter, vilken polyfoni och först
och sist vilken virtuos orkesterbehandling!
Ett sällsynt gott stöd för tonsättaren har
varit att två sådana konstnärer som prins
Eugen och J. A. G. Acke påtagit sig den
dekorativa utstyrseln, som här är särskilt
betydelsefull. Av dessa två har den förre
haft den mer omfattande uppgiften, i det
han skisserat ej mindre än fem dekorationer.
Konstnärens utsökta, fint känsliga färgsinne
firar en triumf redan i första tablåns
landskapsbild, där den blekt gröna förgrunden,
den blå insjön och de i bakgrunden
förtonande gråbruna åsarna bilda en lika
enkel som vacker färgharmoni. Härskar här
den horisontala linien, är nästa scenbild
(trollskogen) vertikalt uppbyggd: smäckra,
vita, lätt inåt lutande stammar med
bronsgyllne lövverk kring en liten tjärn mot en
mörk bakgrund, där samma tvåklang i
djupare läge motsvaras av blåvitt-blågrönt.
Med de smakfullt anordnade danserna av
älvor och sjöjungfrur i skira, vita dräkter
var denna nästan alltigenom dramatiskt
stillastående tablå av dårande skönhetsverkan.
Medan dessa två bilder ge ett
konstnärligt förtätat uttryck åt den svenska
sommarkvällens och sommarnattens stämningslyrik,
kommer i den följande forn- och trollsagans
storslaget vilda epik till ordet: den höga,
tvärbranta bergväggen med porten till
bergakungens rike har något av skräckfullt
majestät. Tredje aktens första dekoration
är hr Ackes verk: en hög, fantastisk hall
i ett slags primitiv, kraftigt utformad
granitgotik med kubistiska inslag och på samma
gång ledande tanken till fornindisk
grott-tempelarkitektur, som bakgrund åt de
brokiga balettdräkterna av ypperlig verkan.
Av prins Eugens två följande bilder är
den första av scentekniska grunder (kort
dekoration) endast en fond: låga tallar
mot en blågrå skymningshimmel med stora,
matt lysande stjärnor; typisk för konstnären
verkar den som en tavla i kolossalformat.
Rent betagande är däremot sluttablåns
vinterbild, naturligtvis helt i vitt, med
snötyngda träd och soluppgång på en klarblå
173
Fot. Almberg & Preinitz,
Scen 7ir Bergakungen, andra tablån. Dekorationen
av Prins Eugen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
