- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioandra årgången. 1923 /
190

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Johan Tobias Sergels skulpterade verk. En stilkritisk studie. Av Carl David Moselius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Carl David Moselitis

Skzss till Diomedes.

Terre cuite.

Natio natmus eum.

dekorativ hållning och är buren av en
strängare stilkänsla. Men i bägge fallen
har konstnären mästerligt förstått fånga
och återge r’orelse7t i vila.

Naturligtvis har ett friskt och
energiskt modellstudium varit den främsta
inspirationskällan för ett arbete som
Faunen. Men Sergel var dock en
alldeles för god konstnär för att inte rena
naturen efter de gamle. Det förefaller
mig dock som om förebilderna mindre
vore att söka i antikens konst än bland
slavarna i Sixtinska kapellet och Galleria

Farneses fauner. Erinrar inte redan
ställningen om Michelangelos Adam ? Men
framför allt har den i alla detaljer väl
genomarbetade formen just i sin rikedom
en ofrånkomlig karaktär av renässans.

I likhet med Faunen har även Mars
och Venus fått mogna några år och
växa fram organiskt. Genom tre olika
stadier kunna vi följa kompositionens
gradvisa utveckling under i77otalets
förra hälft. I sina smärta, gracila
former äger gruppen i Thielska galleriet i
likhet med pendanten av Venus och
Anchises en egendomligt vek, något
maniererad elegans, som närmast verkar
fransk. Den bör följaktligen stamma
från tiden strax efter 1770. Det måste
ligga ett par tre år — så stort
förefaller språnget — mellan denna grupp
och den första lilla skissen i museet.
Redan i den yttre gestaltningen kunna
vi iaktta vissa förändringar. Sålunda
böjer inte Venus längre den högra
armen mot bröstet utan låter den falla
över gudens skuldra. Och Mars sätter
inte mera fram det vänstra benet, mot
vilket gudinnan vilar, utan drar det
tillbaka och vrider det inåt. Genom dessa
modifikationer vinner kompositionen
betydligt i slutenhet och fasthet. Men
framförallt har den inre hållningen
undergått en genomgripande metamorfos.
Formerna ha pressats samman till större
fyllighet och kraft. Gruppen har fått
en långt manligare karaktär och på
samma gång italianiserats. Det är ingen
elegant idyll längre utan ett drama.
Något av spontaneiteten, den
emotionella värmen i den lilla skissen ha
obestridligen gått förlorade i den stora
gruppen, som jag skulle vilja datera till
omkr. 1774. Men i gengäld äger denna
större ro och mera samlad kraft och gör
därför om möjligt en ännu mera dekorativ
effekt. Mästerligt har Sergel här förstått
att träffa motsättningen mellan guden-

190

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:55 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1923/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free