- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioandra årgången. 1923 /
192

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Johan Tobias Sergels skulpterade verk. En stilkritisk studie. Av Carl David Moselius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Carl David Moselitis

Apollino. Marmor.

Nationalmuseum.

bredd, rörelsen är på samma gång friare
och bättre avvägd, och formen, som
verkar huggen i stora block, äger en
välgörande syntetisk kraft. Inför detta
verk kan man med full rätt tala om
inspiration från antiken. Det förefaller
mig dock, som om det mindre vore den
polykletska konsten — Kresilas’
Diomedes — än dioskurerna på Monte Cavallo,
som här föresvävat konstnären. Och jag
kan alldeles icke som Lange i denna
gestalt se prototypen för det nyklassiska
hjälteidealet. Sergels Diomedes äger
ingenting av den lugna vilan i Thor-

valdsens Jason. Det är en framilande
hjälte, tagen i flykten. Och det är det
starka rörelsemomentet, det livfullt
dramatiska i hållningen, som binder detta
verk samman med Faunen och Mars och
Venus till ett stilistiskt helt.

Med sin våldsamma glädje och sin
mörka melankoli, med sin motsatsfyllda,
passionerade och dock så viljestarka
natur bör Sergel ha haft utomordentliga
förutsättningar att i djup mening förstå,
d. ä. uppleva, den italienska renässansen.
Ja, jag tänker mig, att det närmast var
dess stora konstnärer, som väckte
honom till medvetande om egna
möjligheter och efter de första årens beroende
av fransmännen förde honom ännu ett
steg närmare antiken. Michelangelo och
Carraccierna frigjorde i honom krafter,
som för hans konst betydde rikare form,
större uttrycksfullhet, stegrat liv. Faunen
är den första manifestationen av denna
nya strömning, som kulminerar i Mars
och Venus, det av spänning och lidelse
mest mättade av konstnärens verk, för
att åter falla med Diomedes. De
tillhöra alla, i likhet med de små grupper
och figurer jag tidigare erinrat om,
Sergels expressionistiska period, hans Sturm
und Dräng, den tid då han i den första
känslan av överströmmande rikedom gick
till gränsen av sin förmåga.

Med uppbjudande av hela sin kraft
hade Sergel på några år lyckats erövra
och hävda en framskjuten ställning bland
Roms konstnärer. Ja, han ansågs
tämligen allmänt som stadens främste
skulptör. Och samtidigt hade han blivit en
äkta italiano, som helt och hållet kände
sig hemma i den nya miljön.
Naturligtvis var denne fullständigt acklimatiserade
nordbo med de första segrarna bakom
sig i många avseenden en annan än den

192

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:55 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1923/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free