- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioandra årgången. 1923 /
197

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Johan Tobias Sergels skulpterade verk. En stilkritisk studie. Av Carl David Moselius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Johan Tobias Sergels skiilpterade verk

arbete uteslutande hänvisade till den
lilla skissen och den stora statyn.

Kompositionen är i bägge fallen i
allt väsentligt densamma. Venus, som
står lätt framåtböjd med högra foten
på en snäcka, sveper kring sin sköna
gestalt ett draperi, som hon med vänstra
handen trycker mot bröstet, medan den
högra blygt skyddande vilar mot benet.
Men skissen äger ännu i sina fylliga,
mjuka former en viss värme från
modellen. Rörelsen förefaller här spontan
och det lilla huvudets vridning åt
vänster nästan oavsiktlig. I marmorn åter
har rörelsemotivet med den vackra
korrespondansen mellan armar och ben,
som ger en rikt varierad och dock så
klar rytm åt gestalten, genomförts med
en helt annan medvetenhet och
konsekvens. Samtidigt har formen blivit
kallare men också helare, mera skulptural.
Det momentana har här fått vika för det
över tiden upphöjda, och gudinnan har
segrat över den jordiska kvinnan. Det är
säkert ingen tillfällighet, att det arbete
med vilket Sergel tog avsked från Rom var
det i stil och uttryck mest ideala, mest
klassiska av alla hans verk. Aldrig har
han kommit sin tids uppfattning av
antiken närmare än i Venus Anadyomene.

Efter den starka rörelsebetoningen
under föregående period tar konstnären
under den sista fasen av sin verksamhet
med förkärlek upp lugnt stående figurer
i vila. Denna yttre ro förmäler sig med
en inre ro i formen, vilken successivt
sluter sig och får en strängare, mera
plastisk karaktär. Stilen förlorar väl
under dessa år något av sin förra
uttrycksfullhet men blir i gengäld klarare,
mera kristallinisk. Genom renässansens
livfullt dramatiska konst har Sergel i
sina sista verk arbetat sig fram till en
mera direkt och omedelbar anslutning
till antiken. Apollino var ju helt enkelt
en kopia. I Amors gestalt ha vi redan

V e 7i us som stiger ur b a de t.
Marmor.

N ationalmuseiim.

skådat starka reflexer från
Antinousty-pen. Och Venus som stiger ur badet,
vilken väl närmast är inspirerad av den
mediceiska Venus, ansluter sig
förträffligt till senantikens talrika
framställningar av gudinnan. I dessa arbeten
antyder konstnären redan den kommande
utvecklingen. Och likväl hur fri och
oskuldsfull är inte Sergel alltjämt i sitt
förhållande till antiken i jämförelse med

en Thorvaldsen, en Canova!

*



197

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:55 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1923/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free