- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioandra årgången. 1923 /
211

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Hermann Diels. Några minnesord. Av Ernst Nachmanson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hermann Die Is

pel ur vetenskapens kuriositetskabinett.
Jag skall icke gå in på Diels’ studier
rörande antika lås, automater och
taxametrar, ej heller på hans kemiska och
alkohologiska arbeten, huru stimulerande
de än må vara icke blott för
antikforskaren, utan för varje modern människa
med kulturhistorisk blick. Över huvud
har det tillhört Diels’ käraste
sysselsättningar att inom dessa som andra
områden klarlägga sammanhangen mellan
antik odling och modern. En var, som
sistlidne vår i Uppsala eller i Göteborg
hörde den grånade, men då ännu spänstige
föredragshållaren i enkla och fasta ord
draga upp förbindelselinjerna mellan
Anaximander och einstein, mottog ett
starkt intryck av hans sällsporda
förutsättningar för detta medlingsvärv.

Man ser, huru enhetligt och helstöpt
denne forskares livsverk var, huru han
frän sina första doxografiska arbeten
fördes till Aristoteleskommentarerna och
från dem till försokratikerna, huru de
speciella filosofiska studierna förde
honom än till läkekonsten, än till tekniken.
Från dessa sina centrala utgångspunkter
leddes Diels, vilken mer än de flesta
kunde på sig tillämpa ordet om nil
humani alienum, gäng på gång till skilda,
mer eller mindre avsides liggande
uppgifter, än till en rent lexikalisk
undersökning av ordet Elementum —
sedermera fullföljd och utbyggd av Otto
Lagercrantz i Uppsala — än till
Herodotos, historieskrivningens fader, än till
Theophrastos berömda Karaktärer, ett av
världslitteraturens inflytelserikaste verk.
Av Usener hade han också ärvt det
starka intresset för religions- och
folk-minnesforskning. Särskilt fängslade
honom underströmmarna i folklivet; intet
var därvid för obetydligt.

’Vänta, nu ryckte det till i mitt högra
öra’, ropar förväntansfullt herden hos
Theokritos och tror, att nu skall den

älskade komma. ’Ett stygn i tummen
säger mig, att något ont hit närmar
sig’, utbrister en av häxorna i Macbeth.
Denna vidskepelse, att ryckningar i
olika lemmar förebåda något gott eller
ont, kommer icke ofta till synes i
litteraturen, men är dock vida utbredd i
världen och går som allt liknande tillbaka
till den grå forntiden. När Diels under
sina medicinska handskriftsforskningar
en gång stötte på den grekiske
författaren Melampus, som skrivit ett
sammanfattande verk om dessa ting, drog han
fram honom ur glömskan och belyste
saken ytterligare genom en
sammanställning av allt han kunde hämta ur
slaviska, rumänska, arabiska, hebreiska,
turkiska, indiska källor och tysk, engelsk,
fransk, isländsk folklore. —

Mannens mångsidighet och egenart
torde tillfyllest framgå av ovanstående;
ett försök till karakteristik torde därföre
vara ganska obehövligt. Låt mig i
stället till slut få tillfoga några
personliga minnen av min gamle lärare och
vän!

Diels hörde icke till dem, som
ögonblickligt fjättra och fängsla genom
personens yttre glans. Han var typen för
en ’tysk professor’ i detta ords goda
bemärkelse, plikttrogen och strävsam,
lärd och arbetsälskande, lidelsefri. När
jag för tjugotvå år sedan kom till
Berlin och instinktivt greps av Wilamowitz’
fascinerande och bländande uppenbarelse,
gick jag naturligtvis också hos Diels,
men stöttes först en smula tillbaka av
hans, som jag tyckte, något för
pedan-tiskt-pedagogiska seminarieledning. Det
dröjde någon tid, innan den
motspänstige unge studenten insåg, att under
Diels’ mindre glänsande yttre också
bodde en helgjuten vetenskaplig
personlighet av mäktiga mått och förebildlig
betydelse, att han var — icke blott till

211

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:55 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1923/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free