- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioandra årgången. 1923 /
219

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - De Efterhängsna. Komedi i en akt fritt efter Molière. Av Hugo von Hofmannsthal. Översättning från författarens manuskript av A. L. W. - Fjärde scenen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

De Efterhängsna

dorimène: Och jag som alltid säger:
Må vara att Orphise icke ser bra ut om
förmiddagarna. Jag förstår mycket väl
att hon aldrig kommer till mig i
Marigny —• grönskan i en trädgård klär
henne icke. Men aftonen — ljusen, det
är hennes atmosfär. (Med förändrad ton.)
A propos, vet ni vad hela staden säger
om er?

orphise: Jag viste icke att den
gjorde mig den äran att säga någonting
alis om mig.

dorimène (lägre, rättar något på
Orphises toalett): Hela staden säger: Ni
komprometterar er med Alceste. Och
vet ni hur jag försvarar er? Jag säger,
låt henne hållas, hon vet vad hon gör.
Hon har kanske icke alltför mycket
hjärta, men hon har mycken smak. Det
är vad hon har. Och sedan räknar jag
upp listan på de män, som ni låtit göra
er sin kur. Aldrig någonsin, fortsätter
jag, skall hon låta tala om sig
tillsammans med en människa, som icke är det
allra sista i fråga om elegans eller det
yppersta av förnämhet — därtill fattas
henne den säkerhet i uppträdandet som
blott den allra högsta rang ger. Och
det är Alceste icke, nej det är han icke,
den gode Alceste. Jag skulle -— inom
parentes sagt — kunna berätta er något
om Alceste. Om Alceste och en
mycket god vän till mig. En historia i
vilken er gode Alceste icke spelar någon
fin roll! Men, svarar man mig, hon
samtalar med honom! Då är det icke hon
som låter indraga sig i samtalet, säger
jag, utan han som lägger an på att få
samtala med henne. Då skulle hon taga
sig bättre i akt, svarar man mig. Hon
har förstånd tillräckligt! Vad vill ni,
säger jag — och jag fortsätter ihärdigt
att försvara er — hon har kanske just
förstånd nog att aldrig begå en
oförbätterlig dumhet — kalla det för övrigt
vad ni vill, säger jag, om det finns folk

Deri mene-

som kallar det brist på temperament,
jag kallar det ändå förstånd—men hon
har icke förstånd nog att i rätt tid
undandraga sig denne mans inflytande.
(Med förändrad ton.) Alldeles, alldeles
oss emellan: vill ni veta vad det är som
hela världen klandrar en smula hos er?

orphise: Jag lägger ingen vikt på
att få veta det, madame.

dorimène: Hör då, käraste. Vad
man klandrar hos er, och icke utan rätt,
om ni vill tro mig, det är pretentionen
att vilja anse er för något annat än ni
är. Denne Alceste är en varulv. Han
låtsar förakt för mänskligheten; men er,
min käraste, passar intet av detta. Man
finner — detta helt och hållet oss
emellan —, att ni är en förtjusande, helt
vanlig liten kvinna, som förtvivlat söker
skaffa er ett litet anseende som icke
passar till er person. Att ni i denne
mans händer —

orphise: Madame, edra liknelser äro
mycket åskådliga!

dorimène: — skall förfalla till ett

219

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:55 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1923/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free