- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioandra årgången. 1923 /
223

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - De Efterhängsna. Komedi i en akt fritt efter Molière. Av Hugo von Hofmannsthal. Översättning från författarens manuskript av A. L. W. - Sjätte scenen - Sjunde scenen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

De Efterhängsna

alcidor: Då har hon sina skäl att
vara här — eller också vet hon
ingenting — kom, så skall jag föra er till
henne, och ni kunna fortsätta att
säll-skapa med varandra.

orphise: Men det vill jag icke, allra
minst med Dorimène.

alcidor: Ge mig åtminstone er arm,
envisa! Jag för in er, och man skall se
på oss båda att vi icke tillhöra dem
som äro förda bakom ljuset. Tag på
er den min, som jag icke ett ögonblick
avlägger här, och som klart och
tydligt säger: Det är omöjligt att vara här
— jag vet det, men just därför att jag
vet det och ändå är här, tillhör jag icke
de omöjliga. (Bjuder henne armen.)

ORPHISE: I Guds namn då, jag skall
försöka anlägga en sådan min.

(Båda gå.)

Sjunde scenen.

Alceste — Damon.

alceste (in i fonden, ser Orphise, vill
gå efter).

DAMON (kommer in bakom honom,
ropar på honom): Hör på, Alceste, min
käre unge vän! Varthän så brådskande?

ALCESTE (vänder sig icke om). .

DAMON (lägger handen på hans axel):
Min vän, vad gör ni här? Jag borde fråga,
vad göra vi båda här? Kom med mig,
huset har en terrass utåt trädgården —
där kunna vi gå av och an under
stjärnornas ljus och vända alla dessa
dumheter ryggen. Vad ha vi båda att skaffa
med denna upplysta salong? Med denna
brokiga mängd, som här dansar sin
kadrilj kring den gyllene kalven och den
uppresta ormen? Vad bekomma oss
dessa pyntdockor, på vilka man förgäves
slösar ett djupsinnigt ord? Kom ut med
mig, en nattlig trädgård är filosofens vän.

alceste: Jag kommer efter. Om ett
ögonblick — förlåt mig.

Damoru

damon: Ni är orolig, denna luft
bekommer er ej väl. leke heller mig
passar den. Den är uppfylld av lögn och
fåfänga. Låt oss gå. (Tar hans arm.)

alceste (drar sig omärkligt tillbaka.)

damon: Ni vill veta varför jag då
är här? Vet ni vad Plato sade till
cynikern, då han förebrådde denne att med
sina dammiga fötter, direkt från torget,
ha smutsat ned den vackra mattan i
Platos förhall? »Plato, jag trampar ned
ditt högmod», sade cynikern. »Ja», sade
Plato och log, »med ett annat högmod.»
Så går också jag in i ett hus som detta.
Den dyrbara mattan, det är denna
vävnad av löjliga anspråk, ståndsdryghet,
penninghögfärd. Det är denna tross av
lakejer, denna musik, dessa pyramider
av silver — cynikerns dammiga fötter,
det är min likgiltighet för allt detta,
min inre ensamhet, min blick som
skådar helt andra ting, medan den skenbart
glider över allt detta krimskrams. Kom
nu, låt oss tillsammans gå bort
härifrån.

223

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:55 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1923/0251.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free