- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioandra årgången. 1923 /
224

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - De Efterhängsna. Komedi i en akt fritt efter Molière. Av Hugo von Hofmannsthal. Översättning från författarens manuskript av A. L. W. - Sjunde scenen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hii g o von Hofmannsthal

ALCESTE: Ja visst — mycket gärna
— jag måste bara först se —

DAMON: Vad är det ni vill se här?
Här finns ingenting annat att se än
piggsvinens eviga, monotona pantomim:
de frysa, de stackars små djuren,
ensamma med sig själva i sina bostäder,
de ha tråkigt och närma sig varandra,
allt närmare och närmare, och vilja
trycka sig intill varandra, tills deras
taggar såra dem ömsesidigt. Då krypa de
åter från varandra så länge tills känslan
av ledsnad har blivit starkare än minnet
av smärtan.

ALCESTE: Det är mycket spirituellt.

DAMON: Sådana småsaker falla varje
människa in, min käre unge vän. Det
är bara så att den vise låter dem falla,
narren plockar upp dem och utsmyckar
sina skrifter med dem. Men kom med
m’gi jaë skall visa er något bättre.
Jag har under de sista nätterna skrivit
ett stycke prosa, som jag icke låter
någon se, men för er vill jag ej stänga
det inne. Det handlar om de djupaste
tingen på vår jord. Vill ni se det brev
som Lysandre har skrivit till mig om
det?

ALCESTE: Jag vet att den store
Lysandre är er vän.

DAMON: Vi stå varandra tillräckligt
nära för att jag skall kunna lita på hans
dom som på känslan i mitt eget bröst.

ALCESTE (blir ouppmärksam, emedan
Orphise visar sig i bakgrunden).

DAMON (utan att märka något): Han
skriver till mig: »Vad du skänker oss,

0 Damon, är Heraklits djupsinne klätt

1 Ciceros klarhet.» Han hade aldrig
kunnat tro att ett stycke prosa genom
sin rytm så skulle kunnat frammana
bilden av sfärernas danser för själen och
att det vore möjligt för det mänskliga
tänkandet att skriva hela världens
innehåll så att säga på ett riskorn.

ALCESTE: Jag vore lycklig, om ni

skulle vilja låta mig läsa detta arbete,
men för ögonblicket — (ban gör ett fåfängt
försök att avlägsna sig).

DAMON: Kom med, min vagn står
därnere, vi fara hem till mig. Jag har
stängt mitt hus och bebor endast
portvaktens paviljong. Min kammare skall
upplysas av en oljelampa, och om min
gamle tjänare icke sover, skall han bära
upp en liten måltid till oss, ett par
oliver och ett hårdkokt ägg eller något
dylikt. Min kvällsvard, då jag är
ensam, är ett äpple och en dryck vatten.

ALCESTE: Filosofens kost.

DAMON : Min käre vän, vore det värt
mödan att vara människa, om man icke
forstode att vara en smula mer än
människa? Skulle en människa av min halt
kunna gå omkring bland dessa masker,
om han icke till hälften och mer än
hälften vore annorstädes? Sådan som ni
här ser mig, står min fot redan på
tröskeln, och min hand sluter sig kring
vredet på den stora dörren: Jag behöver
blott öppna, och jag är på andra sidan.

ALCESTE: Ni talar figurligt.

DAMON: Till världsmannen Alceste
talar jag figurligt, till den unge Alceste,
som borde vara mera än världsmannen,
som ville vara min lärjunge, talar jag
de verkliga orden. (Tystare.) Jag har
mottagit den lägre invigningen: i
novi-tiehuset i Dijon är cellen iordningställd,
som skall mottaga mig för alltid, i dag,
i morgon eller övermorgon, dagen äger
ej jag att bestämma, men jag ber i
mina böner att jag skall kunna få
bestämma den.

ALCESTE: Ni förvånar mig, ni vill
övergiva värden? Ert stånd, er rikedom,
som ger er så mycket makt i händerna,
ert galleri? Ert bibliotek? Ert stall?

DAMON: Nämner ni fåfängligheterna
med så välljudande namn? Det är tomma
skal. Jag går, och jag stänger dörren
bakom mig. På andra sidan är Empy-

224

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:55 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1923/0252.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free