- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioandra årgången. 1923 /
228

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - De Efterhängsna. Komedi i en akt fritt efter Molière. Av Hugo von Hofmannsthal. Översättning från författarens manuskript av A. L. W. - Åttonde scenen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hugo von Hof manns th al

er bekant med Mondor, den gamle
Mon-dor, han sitter i ett hörn, har ett
enfaldigt ansikte och tredubbel haka, men
förstånd som djävulen och värre ondska
än en apa. Kom med till honom, arm
i arm med mig — jag är mycket
angelägen om det, Alceste!

PHILINTHE (visar sig i bakgrunden, gör
tecken till Alceste).

ALCESTE: Förlåt, det är någon som
vill tala vid mig.

ergaste: Den där människan har
ingenting att säga er, han har ingenting
att säga någon människa pä jorden.
Kom nu, jag skall erkänna varför jag
är angelägen att den gamle Mondor
skall se att ni sysselsätter er med mig.
Det är för min fars skull. Mondor
besöker honom emellanåt. »Jaså, ni äro
icke alldeles skilda åt», skall min far
säga. Ingenting mera säger han. Men
på kvällen, då man har lyft honom ur
rullstolen i sängen, då kommer hans
monolog, den gamle mannens monolog,
som icke kan somna. Då säger han till

sig själv: »Ack, en stor herre som
Alceste tycker alltså att det lönar mödan.
För honom är man dock vad man är
— av honom blir man behandlad som
jämnbördig — man har icke alldeles
förlorat sin skugga, om man också har
sålt en smula av den — pojken har
kanske icke just någon ställning nu, men
han har en smula framtid.» Kom med
till honom, arm i arm med mig, jag är
mycket angelägen därom, Alceste!

ALCESTE: Jag måste be er ursäkta
mig ett ögonblick. (Går fram till
Phi-linthe.)

ERGASTE (gör en grimas och vänder
dem ryggen).

PHILINTHE: Varför dröjer ni då —
man väntar på er — man har
anförtrott sig åt mig.

ALCESTE: Ni är mycket älskvärd!

PHILINTHE: Jag måste gå ut och
kasta en sista blick på anordningarna i
trädgården. Vigarani vill absolut ingenting
göra utan min sista blick. Ni finner er
dam, om ni går härifrån genom den
första salen, i det lilla galleriet till höger.
Hon är i sällskap med Bélise, Oronte,
Alcidor och nagra andra. (Ut till
vänster.)

ALCESTE: Jag måste lämna er,
Er-gaste. Jag skall uppsöka er senare.

ERGASTE: Ni kommer lika litet att
hålla det löftet som ni under de sista
sex åren bekymrat er om mig, fast ni
mycket väl vet vem jag är och vad den
man är värd som ni låter förgås i klorna
på en slavdrivare och skurk som Damon.
Därför står ni lägre än han och skulle
ännu mer än han förtjäna att bli
prisgiven åt eftervärldens förakt. Ty den
skall inse mitt värde, det kan ni lita på.
Skall jag säga er varför ni icke vill gå
med mig genom salarna? Därför att ni
är rädd att nedsätta er i någon
pyntdockas ögon, som håller er för narr. Gå
ni! Ni är icke en hårsmån bättre än de

228

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:55 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1923/0256.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free