- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioandra årgången. 1923 /
239

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Raul Rosenius som naturskildrare. Av Rudolf Söderberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Paul Rosenius som naturskildrare

avstå någon av ungarna. Han är aristokraten på
grund av kraft, ooh han vet det. Det lilla
tång-orakransade skär, där han bygger bo, det är hans,
där bor han ensam med sin maka. Där står det
gamla vikingaparet, lugnt och kraftmedvetet
blickande ut över havet, nordens albatrosser i form
och hållning. Vita som havsskummet äro deras
kroppar, över vingarna ligger ovädersmolnets
svartgrå färg. Vid näbbnpetsen ha de en röd fläck
som av färskt blod; det är deras sköldemärke. —
Vadarfåglarnas läte är i och för sig mycket säreget.
Det är i allmänhet enformigt, men klingande och
själfullt. Det är strändernas, skärgårdens,
moar-nas poesi, satt i toner. Denna naturs tysta
ödslighet, de stora vattnens och vågsvallets gåtfulla
allvar, fyller dessa ljud med vemod. Det är
folkvisan inom fåglarnas tonvärld. Typen för detta
egendomligt sympatiska fågelläte är den lilla
röd-benta snäppans. En disig höstnatt, då
flyttfågels-tåget går mot söder, får man ibland höra detta
läte högt uppifrån molnen. Då låter det som en
olycklig kärleks stilla veklagan. Och en tidig
vårnatt, då allt är tyst och fullt av väntan, då är
det som en äntligen uppfylld längtans gråtfyllda
jubel. (Naturstycken 1897).

Detta märgfulla språk, vars bildrika
åskådlighet utökats med rikare stoff i
»Sveriges fåglar och fågelbon», gör hans
naturstycken till små mästerstycken av svensk
prosa. Genom detta verk kommer
Rosenius att tillföra vår tids mångskiftande
litterära alstring värden, som säkerligen en
gång skola ställa honom ouppnådd på
natur- och fågelskildringens område.

Det är förstås mer än vanskligt att
uttala sig om en kommande kritik av en
ung litteraturs kvarlåtenskap. I den
ynglingaålder, den nu befinner sig, är det
emellertid förklarligt, men inte desto mindre
anmärkningsvärt, huru bokanmälare med
nog så berömvärd vederhäftighet i andra
litterära ting ej sällan duperats av det för
dem obekanta, det kuriösa eller något ännu
mycket obetydligare, vilket tillmätts mer
än lovligt löjliga värden och proportioner.
En norsk forskare utgav för över tjugo år
sedan en liten skrift i ord och bilder om
fjällen och fjällens fågelliv, enkannerligen
fjällpiparens. Något så otroligt som en
vild fågel, ruvande sina ägg i en
människas hand, framställdes där som det enkla,
alldagliga faktum den händelsen kan göras
till av vem som detta lyster. En smula
vetig kräsenhet på skildringar av djurens
liv låter nämligen icke sådant, i vilken
form det tilläventyrs skall framträda, vara
mer än det är. Djurlivet i naturen ger
ofta dylika förträffliga motiv för smakfullt
kåserande framställningar. Det fordras

Palt l Rosenius. Oljemålning
av Jonas Åkesson.

blott att välja med en viss smart
urskiljning och drapera på verkningsfullt sätt
för att ge åt bluffen något att skylta med.

Rosenius’ vetenskapliga konstnärlighet
är omutlig, den har minst av allt plats
för något slag av fåfänga. Hans kunskap
slår ofta ut i stämning, men den sidan av
verkligheten har hos honom krävt lång
tids inlevelse, präglad av hängivenhet och
ärlighet. Dem förutan lyckas heller ingen
här fullständigt. Och härför fordras
visserligen frihet. I en etsares teckning är
en enda linje en syntes av otaliga andra.
Ett återgivet drag i en fågels liv kan på
samma sätt vara summan av otaliga och
skilda personliga upplevelser. Härför har
Rosenius sina egna lyriska uttrycksmedel,
men rensade pa tillfälligt stoff, varigenom
han vinner den saklighet han åsyftar.

Det övermått av färger, toner och
rörelser, som är fågelvärldens arvedel, gör
en fågels livslopp och utveckling
tillgängliga för våra sinnen och vårt deltagande
på ett helt annat sätt än andra varelsers.
Inga djur ha heller förmått fylla ut
naturen så som fåglarna. Var och en har
fått sin givna plats och fordrar sina givna
villkor. För att nå sin bestämmelse är
även fågeln fjättrad till en tid vid denna
plats, till den måste han återkomma och
från den skall det nya släktet utgå.

Det är för denna plats Rosenius skärpt
sitt öga mer än någon annan forskare eller
skildrare någonsin gjort. Det är förklar-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:55 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1923/0267.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free