Ord och Bild / Trettioandra årgången. 1923 / 247 (1892-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Det Thielska galleriet. Av Tor Hedberg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Betande häst. Oljemålning av Nils Kreuger.

en gång ett förkättrat oroselement i vår
moderna konsthistoria, alltjämt
fängslande i sin bizarra komposition och sitt
djupa, blånande skogsdunkel. Av samme
konstnär rymmer galleriet det lustiga
självporträttet, den blida Topeliusbilden
och porträttet av undertecknad med
ögonen och den gröna rocken.

Prins Eugen är representerad blott
av ett verk, men detta bland hans
mest betydande: »Molnet» (1901), den
stilla, vemodiga nattstämningen från
Tyresö, med molnet skridande över det
dunkla vattnet.

Så ännu ett par av våra största namn:
Ernst Josephson och Anders Zorn.
Av den förre finnes fyra dukar:
»Höstsol», förut i enskild ägo här i Stockholm
och förvärvad i stället för den till
Nationalmuseum avträdda »David och Saul»,
»Dvärgen» från den spanska perioden, ett
porträtt av Ellen Nordgren, som befann
sig bland konstnärens kvarlåtenskap och
— påstås det — en gång med harm
tillbakavisades av modellen, då det erbjöds
henne som gåva —- samt slutligen den
fantastiska bilden av källarmästar »Jones»
från konstnärens sjukdomsperiod, —
helfigur i kroppsstorlek. Den från
Norrmalmstorgs grillrum välkände
källarmästaren uppenbarar sig i en fantastisk
kostym med en blomma i handen. —
Georg Pauli har visst en historia att
berätta om bildens tillkomst, när han
får tillfälle därtill. — Tavlan
återupptäcktes på Gnesta station, i en inre
matsal, — den stora var nämligen under
rengöring — av Ernest Thiel och mig
på en resa till Tranås, och
ägaren-originalet skildes icke ogärna från detta
porträtt, som säkerligen verkade förvillande
på hans självuppfattning.

Zorn är företrädd av en
»Bondspelman», utförd med en utomordentlig glans
och bredd: då den år 1905 var utställd
i Venedig, betecknades den av en stor
del av den europeiska kritiken som
utställningens, rent måleriskt sett, främsta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>