Ord och Bild / Trettioandra årgången. 1923 / 250 (1892-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Det Thielska galleriet. Av Tor Hedberg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

La dame de silence. Oljemålning av Olof Sager-Nelson.

Porträttet, »La dame de silence» kallat,
är i sin fängslande, nästan ängslande
färgkomposition, med den bleka
karnationen mot hårets och dräktens mörka
inramning och fondens genialiskt insatta
röda fält, med den vidunderligt målade
vänstra handen, lagd över bröstet,
hemlighetsfullt och fascinerande som
Lionardos Mona Lisa.

Utom dessa med kollektioner
representerade konstnärer finnas ännu några,
företrädda blott av ett par eller enstaka
verk. Det är Axel Törneman, med
sitt parisiska nattkafé, våldsamt i sin
kolorit och i sin typskildring, samt ett
par senare, brett dekorativa porträtt i
helfigur, Georg Pauli med sin
förträffliga akvarell »Mor Elände», oscar
Björck med ett porträtt av Ernest Thiel,
Axel Sjöberg med ett
skärgårdslandskap, Ahlgrenson med en interiör,
Gösta von Hennigs med en
kapplöpningsbild, Ivar Arosenius med en
större sagobild: »När trollet kommer
till byn», Artur Bianchini med ett
par tavlor, Bengt Hedberg med ett
par stora landskapsbilder m. fl. — En
mycket tidig oljefärgstavla av Zorn, en
kvinnlig modellstudie, med all säkerhet
från akademitiden, borde ha nämnts i
sitt sammanhang.

Av skandinaviska och utländska
konstnärer är Edvard Munch den
rikast och starkast representerade. Främst
märkes här det stora fantasiporträttet
av Nietzsche, målat 1906. Konstnären
hade då sin ateljé i den lilla staden
Kösen nära Weimar. En idyllisk och
leende ort, som, när jag en gång såg
den, stod välsignad med vårens rikedom,
översållad av fruktblom, med lätt,
blånande luft över de långsträckta
thüringska åsarna. Porträttet fanns då i tre
upplagor, med samma uppställning men
olika koloristiskt syfte. Den senaste,
den som nu finnes i det Thielska
galleriet, var den djärvaste, den mäktigaste,
med färgen uppdriven till ett lidelsefullt
patos.

Nietzsche är framställd i halv figur,
stående på en veranda, med händerna
korslagda över räcket. Som bakgrund ett
höjdlandskap, vars våglinjer korsa
varandra och brottas till jämvikt. Och som
ett stycke urformation, förstorat genom
den genialiska insättningen mot fonden,
höjer sig Nietzschebilden över kullarna,
avtecknande sig mot den gula
morgonhimlen med dess röda molnstrimmor. I
huvudet är karakteristiken lagd på den
mäktiga bildningen, själva kraniet, allt
tillfälligt uttryck är försmått.

Omkring detta grupperar sig ett
tiotal andra av konstnärens betydligaste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>