- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioandra årgången. 1923 /
264

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Två små fabel-fantasier. Av Hugo Gyllander - I. Flugornas revolution

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Två små f ab e l-fantaster

A v Hu g o Gy liander
I

F l u o- or nas revolution

o

ET VAR EN GANG en
liten gumma, som bodde i ett
i par små rum alldeles för sig
själv. Hon frågade ej efter
världen, och världen frågade ej efter
henne. När hon drack sitt kaffe, kände
hon sig i alla fall lycklig, och de två
små rummen föreföllo henne oändligt
heintrevligare än världen därutanför.

Gumman var dock ej fullkomligt
ensam, om man betraktar saken noga. I
hennes rum levde sedan årtionden ett
folk av flugor. Generation efter
generation hade det delat bostad med
gumman, och det trivdes bra, alldeles som hon.

Flugorna betraktade gumman som
ett mystiskt, men på det hela mindre
betydande fenomen, som av en
tillfällighet befann sig i rummen. Sockerskålen
var för dem det väsentliga.

Förövrigt var flug-folket högt
kultiverat och levde under den mest
ålderdomliga och sansade patriarkaliska
statsförfattning. Konungen och hans notabler
ordnade allt i minsta detalj, och de talrika
ämbetsmännen sågo noga till, att den
gemene hopen ej bröt mot tukt och sedvänja.

När gumman satt vid kaffebordet,
med sockerskål och småbrödskorg
framför sig, intogo även flugorna, enligt
uråldrig tradition, sin huvudmåltid. Det
tillgick efter noga bestämda former:
först konungen och hans notabler, och
sedan de övriga flugorna, allt efter rang.
Någon trängsel fick ej råda, utan i små

väldisciplinerade hopar skulle alla i tur
och ordning draga till sockerskålen.
Även i övrigt gick allt efter regler. På
gummans näsa fick exempelvis endast
de allra högsta dignitärerna slå sig ned,
och endast en och en och vid vissa
högtidliga tillfällen.

Så framlevde nu flugfolket sitt liv.
Gumman störde dem ej, och de störde
ej heller gumman. Tvärtom, hon tyckte
att flugorna voro som ett slags sällskap,
och deras surr föreföll henne ganska
hemtrevligt.

Men en dag skulle denna idylliska
fred brytas.

En lösdrivar-fluga — ingen kunde
säga varifrån — hade råkat förirra sig
in i de små rummen. Hon hade sett
mycket, och hennes tunga var hal och
listig. Därför imponerade hon på de
yngre flugorna, särskildt ur den gemene
hopen, som alltid känt en viss böjelse
för nyheter. De mera stadgade och
betydande flugorna däremot misstrodde
henne redan från början. Och det visade
sig snart, att de haft skäl därtill.

Den främmande förkunnade nämligen,
först i hemlighet, men så ganska öppet,
rent revolutionära läror, läror som direkt
stredo mot allt vad ordning och
gammal tradition hette. Ingen överhet, inga
privilegier! var hennes lösen. Fullkomlig
frihet och jämlikhet vid sockerskålen!

Till sist tyckte myndigheterna, att
det gick för långt, och jagade bort den

264

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:55 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1923/0296.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free