- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioandra årgången. 1923 /
271

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Minnesblad. * 8/1 1853 Amalia Fahlstedt † 29/1 1923. Av Ellen Key

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Minnesblad

mot någon farsot, hade släkt och vänner
muntert på den godas bekostnad. Likaså
när man beslutat mötas vid Haga grindar
och hon vandrade •— drömmande — mot
Södertull eller när man talade om Amerika
och hon vänligt svarade om Asien.
Målarinnan Anna Munthe Norstedt upptäckte
Amalia Fahlstedts tycke av Bellman, och
på en fest i Nya Idun kostymerades
Amalia efter den berömda Bellmansbilden
å Gripsholm. Inom vänkretsen kallades
hon sedan Bellman, och hon medgav att
hon som han ägde »mycket liten
djupsinnighet» i världsliga ting. Men hon
drog sig ej undan dessa småting, ehuru
hon sällan fick beröm för annat än sin
beredvillighet — ej för sin skicklighet —
att utföra dem. Dagligen njöt Amalia
av lyckan som under knappa två år
unnades henne att samman med bror
och syster språka om gamla tider vid
härden, medan ett ständigt tramp i
trappan av små fötter ditförde den
nya tiden.

Wendla Hebbe sade ofta på sin
ålderdom: »Det glesnar i raden, det blir
så ensamt omkring en; de nya vännerna
kunna ej ersätta de gamla, dessa till
vilka man kunde säga: minns du?» Och
visserligen kunde Amalia Fahlstedt säga
det samma, men hon var ödmjukt
tacksam att ännu i sin närmaste närhet äga
syskon att minnas, syskonbarn att hoppas
med. Hennes kära trodde, pä grund av
flera tecken, att hon skulle få uppleva
många ljuvliga somrar på Djursholm.
Ty hon hade blivit allt
motståndskraftigare i fråga om den bröstkatarr, som
under årtionden hämmat henne men som
slutligen steg till den lunginflammation
som blev döden, kanske därför att de
inre organen voro slitna och hon i
grunden var ganska ålderdomsmärkt. En
ringa tröst man tillgriper i den stora
saknaden är att hon slapp framsläpa år
av bräcklighet, slapp överleva den en-

Fot, Anna Edlunds Eftertr.

A m ali a Fahlstedt, igiß.

tusiasm och den humor med vilka hon
gjorde luften frisk och varm omkring
sig. Och även emedan hon, enligt hennes
brors ord, »med sina fina
mänsklighetsideal ej passade i de samhällstyper, som
numera trängde sig fram. Och det
ofärdsårtionde, som blev hennes sista,
nedtryckte djupt hennes sinne.»

Detta, åt de närmaste helt givna liv
slocknade, såsom hon själv torde önskat,
efter tre dagars smärtfri sjukdom med
några av de kära vid hennes sida.
Brodern fick hennes sista ömma blick,
innan medvetandet omtöcknats. I
middagsljuset insomnade hon med ett enda
andedrag lätt som ett barns. Mellan
stunder av yrsel hade hon en klar
förkänsla av sin bortgång. Hon viskade
gripande tackord och hälsningar — att
framföras till de närmaste — åt den
systerdotter, vilken skattade som en
oförgätlig lycka att ha fått sitta vid hennes
bädd den sista natten.

271

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:55 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1923/0303.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free