Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Femte häftet
- Lotten Dahlgren och hennes senaste bok. Av Lydia Wahlström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lotten Dahlgren och hennes senaste bok
betydelsefullaste i hans liv. Efter
berättelsen om tant Madelaines död kommer i
hans anteckningar direkt skildringen av
hans frieri till Sophia Wærn. Den unge
mannens godhet mot den ensamma gamla
blev en vacker inledning till den del av
hans liv, som följande volym av Lotten
Dahlgrens bok kommer att skänka oss.
Förstklassigt utstyrd i ett omslag,
tecknat av fru Elsa Nordenfelt född Bohnstedt,
och med talrika porträtt och andra
illustrationer, mest av Olof Nordenfelts egen hand,
har den utgivna delen säkert blivit
välkommen i alla hem, som intressera sig för
något annat än den grammofon- och
filmkultur som blivit vår tids speciella
signalement.
* *
*
Om svenska bokförläggare vore lika
påpassliga annonsörer som de engelska, så
skulle en sådan bok som »Nordenfeltarna»
alltid ha några slutsidor, innehållande
åtminstone förteckningen på samma
författares övriga arbeten. Och det skulle inte
bli litet vi sålunda finge inregistrera.
Alltifrån Ransäterboken, den första varmed
Lotten Dahlgren slog igenom i
författarvärlden, har hon då och då fröjdat sådana
som sätta värde på herrgårdskultur och äkta
svensk miljö, med sina utsökt väl gjorda
släktskildringar ur kretsar, besläktade med
hennes egen. Såsom dotter till
värmlänningarnas egen Fredrek på Ransätt i hans
äktenskap med Erik Gustaf Geijers
systerdotter Ulla von Heland, tillhör hon själv
just denna på samma gång sunda och
förfinade kultur, som alltjämt är stark nog
att gå yngre generationer i blodet och stå
som ett värn mot tillfälliga smaklösheters
överhandtagande i konst och litteratur.
Snart finns det emellertid inte så många
kvar av de veteraner, som bära på
muntlig tradition från 1800-talets klassiska
guldålder, och därför måste vi känna oss
särskilt tacksamma för att Lotten Dahlgren
ännu i sin 7 o-årsålder med obruten kraft
kan skänka i åt oss av dessa friska flöden.
Hon är så mycket bättre skickad därtill,
som Fredrek på Ransätts humor rikligen
gått i arv till hans dotter och det goda
humöret präglar hennes böcker likaväl som
hennes spex och tal i sällskapet Nya Idun,
där hon i många år varit erkänd
rolighetsminister.
I en återblick över sitt författarskap,
som Lotten Dahlgren nedskrivit på hösten
1921, säger hon: »Jag är uppfödd vid
berättelser om det gamla Värmland och dess
människor. Omedvetet torde allt detta
tagit gestalt i min fantasi. Men mycket
länge dröjde det, innan tanken uppstod
hos mig att däråt ge något slags form.
Jag hör till de sent börjande». — Vi
till-lägga, att hon dock på samma gång hör
till de framgångsrika, om än hennes
författarskap, såsom varken kommande under
rubriken vetenskap eller vitterhet, »icke i
någon påfallande grad uppmärksammats av
den litteraturhistoriska eller skönlitterära
konstkritiken».
En återblick på Lotten Dahlgrens liv
ger ett starkt intryck av hur mångsidigt
det varit. Hon föddes 1851, genomgick
en dåtida liten »mamsellskola», tog sedan
enskilta lektioner i språk och vistades ett
år i Schweiz. Ägnade sig sedan åt
undervisning, tills hon blev erbjuden en plats i
Aftonbladets redaktion. 1890 invald i
Fredrika Bremer-förbundets styrelse,
redigerade hon dess tidskrift Dagny 1891 —
1907, men lämnade denna uppgift vid
tidskriftens omläggning till mera politisk
karaktär. Vid den tiden hade hon redan
övergått till det skriftställeri, varmed hon vid
flere och femtio års ålder skapat sig ett
känt namn inom vår litteratur. 1905 hade
hon nämligen, efter att tidigare endast ha
ägnat sig åt barnbokslitteraturen, utgivit
det memoarverk som skulle bli både
hennes första och populäraste, nämligen den
bok som hon med ett lyckligt konkret
grepp kallade för »Ransäter». Den har
nu utgått i fyra upplagor, följd av en
kompletterande efterskörd ur släktpapperen,
kallad »Ransäters familjearkiv» (1907). Med
dessa arbeten hade Lotten Dahlgren i
själva verket lagt grund till det slags
litteratur, som sedan med Anna
Hamilton-Geetes »I solnedgången» rönt en så
förvånande framgång.
Inte alltid har Lotten Dahlgren haft
tur med valet av titlar: »En svensk
herrgårdssläkt» (1909) och »Norrländska
släktprofiler» (1911) skulle ovillkorligen ha
vunnit i popularitet, om titlarna i stället hade
fått tydligare angiva vad det egentligen
var fråga om, nämligen familjerna Waern
och Svedbom — tillräckligt kända inom
kulturkretsar för att locka allmänheten till
279
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:59:02 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1923/0311.html
