- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioandra årgången. 1923 /
285

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Svenska romaner och noveller. Av Sten Selander

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Svenska romaner och noveller

Om jag inte missminner mig, är det
Oscar Levertin som någonstans sagt att
man aldrig borde skriva om en bok förrän
ett halvt år efter det man läst den. Vad
man då mindes var värt att dröja vid;
det andra förtjänade ej ett bättre öde än
att hängas i tysthet.

Det är visserligen inte ett halvt år
men dock fulla fyra månader sedan jag
läste Ivar Ljungquists Livets strid. Och
den har med glans bestått provet; när jag
nu ånyo tar fram den, står så gott som
varje scen lika tydlig för blicken som då
jag just slutat läsa den första gången.

Det kan så gott först som sist sägas,
att »Livets strid» delvis infriar de
utomordentligt rika löften, som Ljungqvists
debutbok gav — men. endast delvis. Den
kunde ha blivit en verkligt stor roman, en
av de största på svenskt språk, men den
har inte blivit det — annat än till en del.
I sin första hälft är denna skildring av en
småländsk torparhustrus liv rent av
mästerlig, fast i byggnaden, lugnt vederhäftig och
fylld av saftig humor och måttfullt patos.
Man blir het i kinderna vid läsningen av
denna storstilade dikt om den svenska
fattigdomens moraliska storhet och den
svenska folkstammens sega kraft; ett
ögonblick tycker man sig nästan stå inför ett
motstycke till Heidenstams »Karolinerna»,
där händelserna utspelas i en karg
småländsk vardags snåla ljus i stället för det
tragiska skenet från en världsdel i brand
och kretsa kring bondens slit om det
dagliga brödet i stället för adelns strid för en
slocknande nationell storhetsdröm. Men
så förlorar författaren plötsligt sitt tag om
ämnet, den hittills så säkert slutna
kompositionen löses upp i ett hit och dit av
uppslag, som aldrig utföras, och hela slutet
bär prägeln av trötthet och brådska, som
om det tillkommit endast för att romanen
till varje pris skulle bli färdig på utsatt
dag. Enstaka scener avteckna sig alltjämt
med skarp intensitet; men man har känslan
av att de i huvudsak varit färdiga redan
tidigare, och som de nu infogats
framhäva de endast ytterligare det ofullgångna
och lösliga hos sidorna runt om dem.

Boken bärs till stor del upp av en
enda gestalt, Kersti, storbondedottern, som
råkar i olycka då hon tjänar på
herrgården och därför hastigt och lustigt blir
bortgift med en dräng och får flytta in på

Ivar ljungquist.

ett avsides skogstorp. De första och
starkaste kapitlen handla sedan om hennes
ojämna strid mot det illvilliga
sockenskvallret och hennes outtröttliga försök att sätta
fart i sin tröge, starke, godmodige man
och få honom, den födde daglönaren, det
tåliga lastdjuret utan eld och ambition,
att dela hennes brinnande åstundan att
lyfta sig upp i sin gamla klass och åter
kunna möta de sina som jämlike. Ett
ögonblick ser det ut som om hon skulle
lyckas; de få ett lån, som skall sätta dem
i stånd att överta gården efter en
amerika-farare. Men då Johan, mannen, är på
hemväg från banken, lockas han in på
socknens lönnkrog, och när han sent
omsider kommer hem, äro pengarna
bortspelade. Så är det ingenting annat att
göra än att börja från början igen; varje
sparad slant går till lånet, och när detta
till sist blivit inbetalat, har raden av
linhåriga ungar vuxit så lång, att alla tankar
på en egen gård måste läggas i skrinet.

Ända hit håller författaren oss
fängslade i ett grepp, som knappast ens för ett
ögonblick slappnar. Trots sin utpräglade
realism tappar skildringen aldrig bort sig
i detaljer; i Kerstis gestalt har den en
fast mittpunkt, till vilken allt annat osökt
och säkert anknyter sig. Målmedvetet och
utan allt falskt skönmåleri fogar författaren
drag till drag på hennes bild, tills hon
med sin klokhet och handlingskraft, sin

2«5

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:55 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1923/0317.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free