Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Gustav Vasas kungagärning och dess historiska förutsättningar. Några synpunkter i anledning av 400-årsminnet. Av Gottfrid Carlsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustav Vasas kung ag ärning
trupper. Än betänkligare var, att samma
finansiella brist hindrade utvecklingen av
den flotta, som Svante Nilsson
grundlade och som Sten Sture d. y.
ytterligare i mån av knappa resurser sökte
formera. Den kunde följaktligen trots
alla ansträngningar för dess förkovran
icke bli av sådan betydelse, att den
förmådde göra Danmarks sjöstridskrafter
övermakten stridig eller verkligen bryta
en mot uthungring syftande fientlig
handelsblockad. Det var omständigheter av
denna natur som i sista hand avgjorde
konung Hans’ seger 1497 och Kristian
II:s 1520. Ehuru medvetna om
nödvändigheten av betydligt större
finansiella tillgångar, saknade Sturarna, sådant
läget under deras tid var, möjlighet att
råda bot på det onda.
Det fanns även en annan lucka i den
starka regeringsmakt, som Sturarna efter
hand tillkämpade sig. De stödde sig
på demokratien, och då de inom dess
led sällan eller aldrig mötte något
egentligt motstånd, fick frågan om denna
demokratis effektiva underordnande under
statsmyndigheten aldrig för dem någon
verklig aktualitet. Det torde dock icke
helt ha undgått dem, att även
lågfräl-sets, köpstadsmännens och
bondemenig-heternas växande politiska betydelse i
sinom tid kunde komma att medföra
allvarliga faror för statsmyndigheten själv,
även om ifrågavarande folklager för
ögonblicket ställde sig på regentens sida av
antiaristokratiska och antiunionella
bevekelsegrunder. Bl. a. utgjorde ju den
tydliga reaktion i
landskapspartikulari-.stisk riktning, som åtföljde demokratiens
politiska frammarsch, en från
riksenhetens synpunkt ganska betänklig
företeelse, låt vara att den under Sturarnas
regemente icke tog några mera
oroväckande uttryck. Sturarna voro
emellertid alltför upptagna av kampen mot
rådsväldet och unionskonungen — en
kamp, i vilken de breda lagren voro
oumbärliga bundsförvanter — för att
kunna ägna denna eventuella fara
någon större uppmärksamhet. Endast i
förhållande till städernas borgerskap
tyckas de ha åtgjort något för att hävda
statsmyndigheten även på demokratiens
bekostnad; det skedde därigenom, att
de efter vad det vill synas i en viss
utsträckning skaffade sig bestämmande
inflytande på tillsättningen av de högsta
magistratspersonerna, borgmästarna,
vilka förut enligt gällande lag fritt valts
av städernas egna organ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
