- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioandra årgången. 1923 /
296

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Gustav Vasas kungagärning och dess historiska förutsättningar. Några synpunkter i anledning av 400-årsminnet. Av Gottfrid Carlsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Gottfrid Carlsson

mot kyrkan i den reformatoriska
åskådningen hade fått en teoretisk
begrundning, som möjliggjorde en fullständig
uppgörelse med gammalt och fornt i
kyrkligt hänseende. Den uppfattning
om det förkastliga i Guds ords
förkun-nares opåkallade inblandning i
statsangelägenheter, som Sten Sture d. ä.
från sin fördomsfria lekmannaståndpunkt
hade bekant sig till, fick en helt annan
styrka och förlänades en långt större
praktisk räckvidd, sedan lutherdomen
visat, att den ägde stöd i skriften. Med
den motiveringen kunde konung Gustav
efterhand avlägsna prelaterna ur
riksrådet, vars främsta medlemmar de i
århundraden hade varit, och överhuvud
beröva dem allt det politiska inflytande,
som icke konungamakten av sig själv
fann för gott att låta dem behålla. I
den förhandenvarande situationen
betydligt viktigare var dock, att den
evangeliska förkunnelsen, enligt vilken kyrkans
egendom var till för folkets behov, gjorde
det möjligt för Gustav Vasa att begynna
och genomföra sin stora kyrkoreduktion
och sålunda genom ett radikalt grepp, som
före reformationen skulle ha varit
otänkbart, avhjälpa den konstanta finansnöd,
vilken hindrat Sturarna att skänka den
av dem planlagda och delvis redan
uppförda starka statsbyggnaden en mot alla
yttre påfrestningar motståndskraftig
resning. Det är sant, att kyrkoreduktionen
långt ifrån ensam förklarar den oerhörda
förändring till det bättre i statsfinansiellt
hänseende, som utmärker den förste
Vasakonungens regering. Till god del
berodde ju förbättringen på Gustav Vasas
stora ekonomiska omsikt i övrigt. Men
indragningen av kyrkoegendomen spelade
dock en högst betydande roll
härvidlag, och det var närmast denna
reduktion som först förhjälpte riket till ett
för dess säkerhet oundgängligt
finansiellt underlag. Ur den synpunkten kan

den reformatoriska åskådningen, av
Gustav Vasa med obönhörlig konsekvens
tillämpad på förhållandet mellan stat
och kyrka, sägas ha väsentligen skapat
det alltjämt bestående svenska riket.

Överhuvud är det på det finansiella
området som Gustav Vasas
överlägsenhet över Sturarna allra tydligast
framträder, ehuru det visserligen också är
uppenbart, att hans möjligheter att i
detta hänseende vinna framgång i sina
strävanden voro högst avsevärt större
än deras. Och då man klandrat, att
han just i sin finanspolitik, inte minst
genom sättet för kyrkoreduktionens
genomförande, och därjämte i sina
privatekonomiska omsorger visat drag av
småsint obillighet och — i det senare
fallet — osympatisk närighet, torde
man icke fullt ha beaktat, att hans
mången gång frapperande hänsynslöshet
i dessa stycken dock i icke ringa
utsträckning kan förklaras ur det aktuella
läget och ur hans personliga
erfarenheter från Sturetiden och de första
regeringsåren. Även efter befrielseverkets
lyckliga avslutning hotades den
nygrundade svenska monarkien av allvarliga
faror från många håll. De kommo från
Kristian II och dennes fränder och
arvingar, från Berend von Melen och hans
medhållare bland Tysklands evangeliska
ständer, från Lübeck och katolska
makter och slutligen, låt vara i det längsta
mera latent men dock hela tiden
omisskännligt, från det av den yngre
oldenburgska ätten styrda Danmark, där
unionstanken aldrig hade dött bort. Gustav
Vasas regering var från början till slut
fylld av bekymmer över de anslag mot
Sveriges frihet och mot dess nya
kungadöme, som sålunda än från den ena
sidan, än från den andra voro å bane.
Han hade 1520 års sammanbrott, ytterst
förorsakat av finansiell vanmakt, i friskt
minne; han visste också med sig, att

296

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:55 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1923/0332.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free