- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioandra årgången. 1923 /
298

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Gustav Vasas kungagärning och dess historiska förutsättningar. Några synpunkter i anledning av 400-årsminnet. Av Gottfrid Carlsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Gottfrid Carlsson

De så väsentligt ökade finansiella
resurserna satte konung Gustav i
tillfälle att sörja för rikets värnkraft på ett
ojämförligt mera verksamt sätt än som
varit möjligt för Sturarna. I anslutning
till det av de båda sista
riksföreståndarna givna uppslaget skapade han en
stark flotta, som med framgång kunde
upptaga kampen med övriga
östersjömakters mariner. Även lantförsvaret
ordnades på ett långt mera betryggande
sätt än förut. I detta avseende särskilt
betydelsefullt var, att Gustav Vasa kunde
lägga grunden till en stående här,
varigenom han förmådde göra försvaret till
lands väsentligen oberoende av det med
hänsyn till tidens krav otillfredsställande
folkuppbådet. Den goda finansiella
ställningen möjliggjorde även en
hovhållning och en diplomatisk och
förvaltningsapparat, som i sin mån bidrogo att
förläna det svenska riket, vilket under
Sturetiden i utlandet aldrig hade
betraktats som en jämbörding i det europeiska
statssystemet utan i stort sett närmast
som en ohörsam dansk provins, ett
väsentligt större anseende än förut, och
detta ökade anseende kom även
nationen som sådan till godo. Då konungen
år 1542 uttalade, att »svenske män
fordom i främmande land och städer voro
illa sedde och kallades icke annat än
svenske förrädare med flera andra
obekvämliga namn men numera bli väl
und-fångne av främmande folk och kallas
svenske dannemän», så innehöllo dessa
ord en djup sanning, vars glädjande
innebörd konungen själv inte minst i följd
av sin finanspolitik kunde gottskriva sig.
Slutligen möjliggjorde konungens
finansiella och privatekonomiska åtgärder
uppläggandet av en samlad skatt, en rikets
och kungadömets reservfond för
stundande svåra tider. Det bästa beviset
for att denna förtänksamhet icke var
överflödig och att Gustav Vasas finans-

politik i stort sett var förestavad av
nödvändigheten, utgör det faktum, att
ifrågavarande reservfond vid det nordiska
sjuårskrigets slut var tömd och att brist
och oreda i budgeten då trätt i det
forna överskottets ställe.

Sturarna hade, som vi sett, också
lämnat efter sig uppgiften att på allvar
inordna den självmedvetna demokratien
i den starka och konsoliderade stat, som
de avsett att grundlägga. Gustav Vasa
gick även denna uppgift in på livet.
Den folkliga rörelsen visade sig under
hans regering stå i vägen bl. a. för den
nödvändiga kyrkopolitiska omvälvningen,
och den förvillade allmogen knöt
understundom på sina håll rent av
landsförrädiska förbindelser med rikets yttre
fiender. Konungen, som själv
ursprungligen kommit till makten på
demokratiens axlar, gjorde sig efterhand i full
utsträckning till dess herre, och sedan
han under utvecklande av en med klok
måttfullhet parad stränghet och kraft
kuvat den sista och farligaste
folkresningen, var de stora bondeupprorens tid
definitivt förbi, och därmed var även
den reaktionära
landskapspartikularis-men i sina riksvådliga former slutgiltigt
stäckt. Vid Dackefejdens utgång var
stunden kommen för upprättandet av
den i detalj reglerade arvrikesförfattning,
varmed den store konungen satte
kronan på sitt verk. Och vid hans död
hade överhuvud den nya statsidén till
rikets båtnad vunnit seger på ett sätt,
som knappast stod utvecklingen i »den
monarkiska radikalismens» syd- och
västeuropeiska mönsterländer efter, och detta
i stort sett utan att folkets lagbestämda
frihet och de olika samhällsklassernas
hävdvunna rätt att under regentens
ledning deltaga i statsarbetet hade lidit
något egentligt intrång.

298

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:55 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1923/0334.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free