- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioandra årgången. 1923 /
300

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Gustav Vasas kungagärning och dess historiska förutsättningar. Några synpunkter i anledning av 400-årsminnet. Av Gottfrid Carlsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Gottfrid Carlsson

siktighet. Han gick sällan längre än de
tillfälliga förhållandena medgävo och den
stränga nödvändigheten bjöd; stötte han
någon gång på alltför starkt motstånd,
böjde han vid den kritiska tidpunkten
skickligt undan för att, när krisen var
övervunnen, som oftast återupptaga sina
planer och slutligen genomföra dem.

Gustav Vasa ägde också en sällsynt
förmåga att begagna sig av det
ögonblickliga läget och att vända även
vidriga omständigheter sig till godo. Hans
första regeringsår som konung
fördyst-rades av den tryckande lybska skulden,
men just denna tunga skuldbörda blev i
hans hand en murbräcka, när det gällde
att måtta det första stora slaget mot
medeltidskyrkans imponerande byggnad;
Västeråsbesluten av år 1527 skulle
säkerligen aldrig ha kunnat genomdrivas,
om icke konungen haft möjlighet att
begagna de lybskes häftiga krav som
förevändning och motivering för sina
äskanden. Från Smålands stridbara och
självsvåldiga allmoge, vilken beredde honom
de tyngsta och mest bekymmersamma
dagar han som konung hade att
genomleva, hämtade han omedelbart efter
Dackefejdens slut det första
soldatmaterialet för det nya härväsen, som han nu
begynte organisera; då på detta sätt en
mängd unga sällar, som dittills alltid
hållit till i den småländska skogsbygden
och där grasserat »som en hop
hemulvar och oskäliga kreatur utan tukt och
ära», drogos bort från sina hemorter och
blevo övade i hederlig vapentjänst, vann
konungen härmed icke blott, att den
egentliga förutsättningen för det ständiga
Smålandsbullret undanröjdes, utan
skaffade sig ock en kärntrupp med naturlig
fallenhet och böjelse för krigaryrket.

Konung Gustav besatt vidare den
fördomsfrihet och den hänsynslösa kraft,
som voro erforderliga för hans
nydaningsarbete. Både i ord och handling

ådagalade han, att han saknade respekt
för sådan traditionell ordning, som stod
i vägen för hans mot framtiden syftande
statsmannagärning. En mästare i
satirens konst, har han väl aldrig så blodigt
gisslat något som bondemenigheternas
ideliga åberopande av vad som var
gammalt och fornt. Hans hänsynslöshet
kände, när det riktigt gällde och då
omsorgen om hans eget eller rikets bästa
manade honom att slå till, knappast
några andra gränser än dem klokheten
föreskrev. Och därvidlag kan hans
uppträdande efter vår tids måttstock
emellanåt te sig i hög grad osympatiskt.
Detta är i ali synnerhet fallet, då han,
som vid flera tillfällen kan iakttagas,
bryter given lejd och i övrigt mer eller
mindre grovt försyndar sig mot den
stränga hederns bud. I det avseendet
skiljer han sig onekligen från sina
föregångare Sturarna, av vilka ingen
veterligen har avvikit frän gammalsvenska
grundsatser om tro och loven. Gustav
Vasa kan emellertid i detta stycke icke
fullt rättvist bedömas, om man ej tar
hänsyn till att hans regering inföll
under renässansen med dess i mångt och
mycket upplösta moralbegrepp. Han
torde i själva verket vara den förste
renässansmannen —- ehuru icke egentligen
å bildningens vägnar — bland Sveriges
nationella regenter, och det är en allmän
tidsströmnings inverkan som förklarar,
att han på mångahanda sätt även i
enskildheter röjer ett starkt släkttycke med
åtskilliga maktfullkomliga och samtidigt
föga skrupulösa härskare i skilda delar
av Europa under medeltidens sista och
den s. k. nyare tidens första decennier.

Mot sina ämbetsmän och tjänare var
han ofta en sträng husbonde, och bland
våra stora konungar finns det väl
knappast någon, vars bana betecknas av så
många förbrukade krafter på den inre
styrelsens högre poster som hans. Den

300

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:55 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1923/0336.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free