- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioandra årgången. 1923 /
302

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Gustav Vasas kungagärning och dess historiska förutsättningar. Några synpunkter i anledning av 400-årsminnet. Av Gottfrid Carlsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Gottfrid Carlsson

fäderneärvda häftigheten i lynnet och
den likaledes karakteristiska
misstänksamheten försvårade samarbetet. Men
han fostrade sina medhjälpare och
tjänstemän i högre och lägre grader till
ordning och reda och skapade därmed
en god anda inom den alltmer
utvecklade förvaltningen. Hans förmåga och
böjelse att själv leda och övervaka även
detaljerna i statsarbetet hämmade väl i
viss mån de underlydandes
självverk-samhet, men han avsåg icke, att de
skulle bli hans blotta redskap utan
självständig initiativkraft. Tvärtom fordrade
han, att de skulle bruka sitt eget
omdöme inom ramen av givna instruktioner,
och det hände ej sällan, att han
klandrade dem för att de icke vågade företaga
sig något på fri hand och utan att
konungen i allt gav dem anvisningar, »likasom
vi hade platt intet annat att beställa».

I förhållande till undersåtarna i stort
präglades hans styrelse, så långt det
med hänsyn till statsnyttan syntes
honom möjligt och i den mån hans egna
intressen icke i något enskilt fall ställde
sig i vägen, av billighet och klok
omtanke om vars och ens bästa, på samma
gång han hos alla inpräntade sträng
respekt för den kungliga auktoriteten och
för statens rätt. Såg han, att allmogen
på något sätt förfördelades av
egennyttiga och obarmhärtiga adelsmän och
fogdar, var han icke sen att ingripa mot
de skyldiga med temperamentsfulla
bannebrev eller ännu kraftigare åtgärder. Och
han kände hela sitt folk i grunden och
var förtrogen med de olika
samhällsklassernas behov och
levnadsförhållanden. I det avseendet var det
tvivelsutan betydelsefullt, att han icke var född
till tronen: i de tidigaste ungdomsåren,
då han var en adelsj unker som många
andra och levde i jämförelsevis enkla
förhållanden, och under sitt följande
växlingsrika liv ända till de stora fram-

gångarna i befrielsekriget hade han
mer än senare haft tillfälle att komma
i otvungen och nära beröring med de
mest skilda samhällselement. Hans
folkliga vältalighet, späckad med märgfulla
vändningar ur det levande språket och
ej sällan inrymmande en humor av den
kärva och drastiska art, som bottnar så
djupt i svenskt folklynne, förfelade
sällan sin verkan på åhörarna. Gustav Vasa
var själv medveten om makten av sitt
personliga uppträdande, och det är
därvidlag ett litet betecknande drag, att
han till 1544 års Västeråsmöte, som
med minst lika stor rätt som det sjutton
år tidigare på samma plats hållna
förtjänar namnet reformationsriksdag, lät
inkalla just de påviskt sinnade
lantprästerna i resp. kontrakt, ?ju större
papister, ju hellre»; han visste på förhand,
att han skulle lyckas bibringa dem från
hans egen synpunkt sett förnuftigare
tänkesätt i de religiösa frågorna, hur
fångna de än voro i nedärvda
föreställningar. Överhuvud ådagalade han i sin
umgängelse med undersåtarna precis de
egenskaper, som erfordrades för att han
även i svåra tider och under vanskliga
omständigheter skulle kunna rycka
nationen med sig.

* *

Med mänskliga och tidstypiska fel
och med stora och ovanliga förtjänster
var Gustav Vasa som regentpersonlighet
sådan, att han vid en tidpunkt, då
han redan hunnit gråna i decenniers
outtröttliga, mot allas väl ytterst
syftande omsorger, inför de samlade
ständerna med fullaste rätt kunde
framställa anspråk på äretiteln »en fader
i fäderneriket». Hänvisande till
resultaten av sin livsgärning, kunde han
också under sin senare bana med skäl
yttra, att han i sin regementstid
uträttat mera för land och folk än hans före-

302

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:55 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1923/0338.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free