- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioandra årgången. 1923 /
331

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Från Stockholms musikliv. Av Albert Spitzer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Från Stockholms musikliv

motiv från de första satserna i rytmisk
förvandling; som ett memento återkomma två
gånger adagiots sorgtunga accenter. I
Kjellströmkvartetten intog hr Marteau vid
utförandet ordinarie altviolinistens plats,
men satt som primarie i Bruckners
därefter spelade stråkkvintett, där, som
vanligt hos Bruckner, adagiot var av underbar
skönhet men, också som vanligt, allt för
långt utdraget. För övrigt kan detta
Bruckners enda kammarmusikverk ej sägas stå
i jämnhöjd med hans symfonier; utan den
praktfulla om än tunga orkesterskruden
göra hans idéer ett något magert intryck.
Då var Regers av den förträffliga
Wienkvartetten spelade ess-dur-kvartett (op. 109)
ett med alla sina harmoniska hårdheter
ojämförligt starkare arbete; ej minst
fängslade den humoristiska fugerade finalen,
vars avslutningsdels kraftiga arkitektoniska
resning är av imponerande art. En
annan tysk sammanslutning utförde ett
program med flere nyheter, bland vilka
Klug-hardts klangfagra och stämningsfulla
Fantasistycken för piano, oboe och viola över
Lenaus djupt melankoliska Schilflieder voro
en odelat angenäm bekantskap. Rätt
ointressant var däremot en serenad för piano,
oboe och horn av Kahn, och fullt så skickliga
blåsare äga vi lyckligtvis själva. Sådana
medverkade även tillika med en liten
kammarorkester från Hovkapellet under hr Wiklund
vid en annan konsert, då Beethovens
välbekanta septett samt en förtjusande liten
»symphonie concertante» för violin, cello,
oboe och fagott med orkester av Haydn
spelades. Bara att lyssna till denna
käll-klara, genomskinliga instrumentalklang var
en lisa som omväxling med den moderna
stora orkesterbesättningens ofta bedövande
larm. En konsert för violin och
stråkorkester av Tartini med aftonens primarie
hr Ruthström som solist fullständigade det
ovanligt stilfulla programmet. -—- Ett par
svenska nyheter framfördes i höstas av
Märta Ohlson-trion: en pianotrio (op. 17,
h-moll) av G. Heintze, ett kärvt, dystert,
energiladdat, rätt egenartat verk, och en
svit -»in modo baroccoi> för violin och
piano av t. Rangström, vars »entrata» i
sin på samma gång sirliga och rustika stil
förde tanken till Karlfeldts »lantlige
ungkarl» Fridolin och väckte förhoppningar,
som de följande mera vanliga satserna
knappast infriade. Åt ny svensk kammar-

Gus t a v Mahler.

musik var en Kjellströmkvartettens
särkon-sert ägnad. Den var fruktansvärt fåtaligt
besökt, men det finns ingen anledning
beklaga dem som uteblevo, snarare tvärt om.
Inledningsnumret Jos. Erikssons svit
Buco-lica var mycket beskedlig och slätstruken
och torde i sin enkla, stråkkvartettens
medel föga utnyttjande faktur bäst lämpa sig
för måttligt försigkomna amatörer. En
stråkkvartett av H. Rosenberg hör av helt
andra skäl hemma i en enskild krets; ett
mer upprörande fult, nerv- och
öronpi-nande verk kan knappast tänkas. Som de
olika satserna utan uppehåll slöto sig till
varandra, var det omöjligt förkorta pinan
genom att avvika, man måste hålla ut till
»the bitter end». En åhörare yttrade vid
utgåendet högt sitt missnöje, att det ej
fanns censur på sådan musik lika väl som
på biografer. Ett berättigat klander måste
riktas mot de för övrigt rättvist skattade
konstnärerna för att ha framfört en sak, som
absolut ej lämpar sig för offentligheten.
Man behöver ej vara baksträvare för att
be om försköning från »atonal» och
»po-lytonal» s. k. musik. En sättning för sång
(fröken Mörner) med pianotrioledsagning
av Karlfeldts präktiga dikt Herr
Snaken-dal av en novus homo, Arv. Arnman, blev
för mig denna olycksaftons enda
behållning. Den återgav troget och ej utan en

331

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:55 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1923/0367.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free