- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioandra årgången. 1923 /
333

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Från Stockholms musikliv. Av Albert Spitzer - Hjärtats ros. Av Sixten Neander

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Från Stockholms musikliv

och Schönbergs dadaism vore man dock
tacksam för att slippa. En världsberömd
violinmästare har efter åtskilliga år åter
gästat oss, magyaren Vecsey. Han
konser-terade med orkester i Auditorium och
hänförde naturligtvis sina åhörare, men äro ej
tre violinkonserter kanske väl mycket på
en gång? Strax i början av säsongen
uppträdde den ryske barytonen Sjaljapin, som
man kunde kalla mannen som sjunger vad
som faller honom in, så till vida som hans
program ej är på förhand fastställt. Så
väl detta som åtskilligt annat i sångarens
framträdande väckte hos mig ingen
sympati, där fanns litet för mycket av manlig
primadonna. I fråga om både musikalisk
och personlig kultur står han vida tillbaka
för en Battistini, om än rösten är friskare.
Ett par nya bekantskaper för vår
allmänhet voro sopranerna Emmy Destinn och
Maria Ivogün. Den förra hörde jag för
jämnt 20 år sedan på Berlin-operan och
fann nu att tiden mycket skonsamt gått
fram över den fulländat utbildade, ännu
sköna och stora stämman. Fru Ivogün,
för mig ett kärt minne från festspelen i

München hösten 1921, där jag bl. a. hörde
henne utföra Näktergalens ytterligt svåra
och högtliggande parti i Braunfels’ opera
Fåglarna, tog vid sin i säsongens elfte
timme givna konsert publiken med storm;
rösten är ju ej stor men klockren,
silver-klar och av en sällsynt charme, bäst
lyckas hon i rena koloratursaker och
skälmska, lekande romanser.

Men — när kommer hon, som vi sakna
och längta efter, den unga svenska
sångerskan, den ej blott röstbegåvade utan
även själ- och temperamentsfulla, med den
starka personlighetens egenart och
trollmakt, som för den svenska sångens ädla
skatter ända från en Lindblad, en Geijer,
en Josephson, en Söderman till nya
segrar, hon som får våra hjärtan att klappa,
våra ögon att tåras eller le, som sprider
mörker eller ljus i våra sinnen, som intar
den plats som stått tom, sedan den
oförgätliga Dagmar Möllers stämma och
inspirerade föredrag tjusade oss i
konsertsalarna? Vi ha väntat, vi vänta
fortfarande. Månne hon kommer?

HJÄRTATS ROS

Av SIXTEN NEANDER

Mitt hjärta är ett törne
med daggigt stänk på ros och tagg.
Hur lätt jag glömmer taggens risk,
när rosens glöd är fylligt frisk
som när den bröts tillförne
mot livets ariadagg.

Mitt hjärtas vemodsblomma,

du dunkelröda ros

med sällsam färg av eld och blod,

du är min sista återstod,

när åren nu bli tomma,

av allt, som är sin kos.

När jag har slutat blöda

för hjärtats törnetagg

och skymningsslöjans svepningsduk

kring år och öden faller mjuk,

till avsked må du glöda

mot livets särladagg.

333

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:55 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1923/0369.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free