- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioandra årgången. 1923 /
349

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Stockholms stadshus. Av Ragnar Josephson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

våldsam mäktighet till stramare och
smäckrare form. Det nyropska draget, en
gång undfått och övergivet, blev
återtaget, fastän nu i fullkomligt
självständig ombildning. Den mest i ögonen
fallande betydelsen av
materialförändringen blev det en gång så populära
granitblockkrönets slopande och
ersättande med en visserligen mycket stort
tilltagen, men klassicerande
kopparbe-kröning. I själva verket genomgick
varje del av byggnaden samma
stilförskjutning som pregnant blev uttryckt
av tornkrönen. I denna stilförskjutning
deltog dessutom den senaste tidens
allmänna strävan från medeltida
primitivitet till klassicistisk kultur. Interiörerna,
som formats senare än exteriören, bära
månget vittnesbörd om denna klassicisms
slutliga erövringar.

Tegelstilen blev dock icke
huvudsakligast betydelsefull för formen utan
än mer för färgen. Med detta material
fördes in en koloristisk resurs i
byggnaden, som arkitekten kom att på det
livligaste utnyttja. De tidigare
tegelhusen i Stockholm föra blott dämpat
fram den röda färgen. Till och med
Riddarhuset spelar utan häftighet .på
den strängen. Men stadshusets väldiga
tegelmurar hava givit ett rött inslag av
så uppseendeväckande natur i
stadslandskapet, att man nästan kan tala om en
karaktärsförvandling av den
aristokratiskt putsade grågula staden med dess
diskreta tongångar.

Främst har detta skett genom
omfattningen av byggnadens tegelmassa.
Men även därigenom, att arkitekten
frigjort detta tegels färgkraft genom
sammanställningen med starkt verksamma
andra färger; vattnets blå,
strandplatsernas grönska, den huggna stenens grå
och vita, takets grönskimrande koppar,
skulpturernas och tornspirornas guld.
Denna effektfulla färgstyrka bryter fram
som en ny romantisk bild i det
klassicistiska Stockholm, och först när
stadshuset självt åt sig stilbildat en ny trakt
kan det i detta avseende få naturligare
stöd i en miljö.

illustration placeholder
Två kolonnpar i Prinsens galleri.


Men verklighetssinnet har haft annan
betydelse än valet av material, nämligen
materialets behandling. I realismens
byggnadstid har konsthantverket gått
mot en förnyelse, och stadshuset visar
vad troheten mot materialet har haft att
betyda. Teglet, stenen, trät, järnet,
kopparn har här fått träda fram i sin
äkta natur, i sin sanna form och sedan
långliga tider har icke de olika stoffens
skiftande formspråk så rikt, så ädelt och
så ärligt tonat genom ett svensk
byggnadsverk.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:55 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1923/0389.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free