Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Isola cara. Av Fredrik Vetterlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I S O L A C A R A
AV FREDRIK VETTERLUND
Tylön, Halmstad.
Stenbundna ö, ditt magra lätta gräs
är lent för mina fötter,
ty här hos dig ett daggigt flöde ges,
som vattnar hjärterötter.
Nu blixtrar det i minnets kungaring!
Blev jag en häst för kärran?
Härsprangjagfrittsom sjuårspys omkring
en sommar fjärran — fjärran.
Ditt fyrtorn mot en enslig himmel står
och dina måsar kretsa,
och blåa djup i glimt, som plötsligt slår,
på vingens kniv de spetsa.
Ditt hus med trädgårdstäppan finns här än
och rum som förr mig hyste.
Ja, själva röset hittar jag igen,
där våra smultron lyste.
Och då jag vandrar, älskade, med er,
som nu mitt liv ha blivit,
i plötslig klarsyn dem jag återser,
som hän på strömmen drivit...
Jag ser dig sväva lätt i dagens stök,
du mor, och dagens gamman
med sommarns glada gäster på besök ..
Så — blåses bort alltsamman.
De levande, som nu bredvid mig gå,
ej mer jag rätt förnimmer,
blott ödsligheten, starkare än då,
i spöklikt juliskimmer.
Hur allt som här var hjärtans hemmastatt
då forna solar brunnit,
dess röster, klara ögon, barnaskratt,
har utan spår försvunnit!
Men ute svallar havet stolt och fritt
mot klippor kopparröda,
och middagsstunden ber i bleknat vitt
en bön för alla döda.
Min ö, du ligger här om tusen år.
An dina måsar skria,
men ur ditt lätta gräs en viskning går,
isola car a mia!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
