- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioandra årgången. 1923 /
376

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Göteborgsutställningen som konstnärlig helhet. Av Hans Wåhlin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hans W å h l i n

de båda höga, smala minareterna.
Där-bortom utbreder sig stora mittgårdens
öppna yta, vars stigande mark lyfter sig
allt brantare, till sist i trappor och
terrasser, upp mot den höga minneshallens
festliga pelarfasad. Den härskande
färgen är vitt, upplivad av blekrött
innanför arkaderna vid gatans långväggar och
blågrått med vita mönster på
minneshallens cellamur innanför de vita pelarna.
Minareternas mönster äro målade i en
grå färgton, som står beundransvärt väl
mot de tunga, grå regnmoln, som intill
skrivande stund befolkat ortens
firmament; de lustiga tornkrönen, som på ett
respektlöst sätt efterbilda skansarna
Kronans och Lejonets arkitektur och
krönprydnader, äro utförda i skinande guld
och bronsgrönt och omgivna av muntert
dansande figurer i brons med gyllene
lurar. Mittgården begränsas till vänster
av huvudrestaurangens vita fasad med
dess lätta, orangegula tälttak på smärta

stänger över terrasserna. Till höger,
bortom den idylliska näckrosdammens
vattenyta, ligger idrottshallens bågböjda,
graciösa kolonnfasad. Minneshallen
omgives av ett komplex av lägre
utställningsbyggnader, och till höger om denna
ligger den vackra konstindustrihallen vid
dammen. Bortom konstindustrihallen
reser sig ett av göteborgstraktens
karakteristiska branta och rundade berg med
ljungen växande i skrevorna mellan
urbergets rundslipade stenvalkar; det tränger
sig icke in i utställningens slutna och
stadsliknande miljö men är ändå
tillstädes som en påminnelse om den bygd, i
vilken staden vilar.

Mellan vänstra minareten och
huvudrestaurangen leder en passage ned mot
den av brokiga bodar kantade viadukten,
som för till exportutställningens område.
Här borta är arkitekturen enklare och
allvarsammare, helt hållen i grått, en
värdig infattning till industriernas prosaiska

Konstindustrihallen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:55 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1923/0416.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free