- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioandra årgången. 1923 /
379

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Svenska romaner och noveller. Av Sten Selander

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Svenska romaner och noveller

[1]

Av Sten Selander

Få svenska böcker tyckas
mig påminna om Dostojevski i
så hög grad som Elin Wägners
nya roman Den namnlösa.
Redan upptakten, mötet på tåget mellan den
sjuka flickan, som givit boken dess titel,
och den från utlandet hemvändande
kvinnliga sjukgymnasten, i vars mun
framställningen är lagd, erbjuder en viss likhet med
första kapitlet i »Idioten». Själva
skildringssättet för tanken till »De besatta»;
liksom där är den berättande till stor del
endast en passiv åskådare och dessutom
frånvarande under flera av de avgörande
ögonblicken, vilka därför bara antydas eller bli
föremål för gissningar — något som ger
händelseförloppet en ton av suggestivt
ljusdunkel och samtidigt på sätt och vis en
prägel av fördjupad verklighet. Slutligen
är kompositionen inte den i svenska
romaner vanliga; i dessa bruka ju scenerna
på krönikevis följa varandra i tidsordning,
man är med om allting från början till
slut, under det att här på samma sätt som
oftast hos Dostojevski handlingen är
sammanträngd inom en jämförelsevis kort
tidsrymd och människornas görande och låtande
till stor del bestäms av händelser i deras
förgångna, vilka man bara otydligt skymtar;
det levande förflutna är oavbrutet närvarande
i nuet. Det torde väl i förbigående sagt
inte vara något tvivel om att detta sätt att
komponera är det konstnärligt starkare av
de två.

Emellertid inskränka sig
beröringspunkterna mellan »Den namnlösa» och
Dostojevskis romaner inte bara till dylika
utvärtes ting. Den namnlösa själv är
exempelvis en syster till furst Mysjkin eller Sonja —
ett av dessa ryska helgon, som lidande och
förnedring förlänat en mystisk klarsyn och
makt över människorna. En annan av
bokens huvudpersoner, den gemena gumman
Hamnell, har just den groteska skamlöshet,
som är ett av de mest utmärkande dragen
för vissa av Dostojevskis figurer. Och i
hur hög grad liknar ej drängen Niklas med
sin enfald, sin barnsliga gudstro, sin
hjärtegodhet och sin omedvetna nobless den
ryska litteraturens otaliga ädla musjiker.

Hela atmosfären i det småländska
prästhem, dit handlingen är förlagd, verkar på
något sätt rysk. Alla dess invånare äro
besatta, av sin ondska, sin sorg, sin
religiösa övertygelse eller minnen av sin
olyckliga kärlek, det suckar av undertryckt gråt
och luktar av upplösning inom de till synes
så fridfulla väggarna, och överallt öppna
sig oväntat förrädiska falluckor ned mot
djup av svart förtvivlan. Där finns ej en
enda fullt frisk och normal människa, utom
prästen, som ingenting ser och ingenting
anar; mellan honom och världen står som
en skyddande, men också skymmande mur
en tro, som inte tillåter något tvivel vare
sig på hans gud eller på honom själv.
Till och med Rakel, den som berättar
historien och ensam företräder det sunda
förnuftet, är för ett hjärtfel dödsdömd av
läkarna. Rysk är slutligen också
händelsernas feberaktiga puls bakom den
skenbara händelselösheten och den underliga
blandning av molande ångest och anspänd,
överjordisk extas, som bildar berättelsens
grundton.

Författarinnan tycks liksom så ofta
ryssarna anse de patologiska tillstånden på
sätt och vis vara av en högre art än de
sunda och normala. Redan i bokens motto
uttalar hon sin övertygelse att den enda

[1] Elin Wägner: Den namnlösa. Stockholm, Albert Bonnier.

Maj Hirdman: Människoträsket. Stockholm, Tidens förlag.

Marika Stjernstedt: Ullabella. Stockholm, Albert Bonnier.

Hjalmar Bergman: Eros begravning. Stockholm, Albert Bonnier.

Sigfrid Siwertz: En handfull dun. Stockholm, Albert Bonnier.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:55 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1923/0419.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free