- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioandra årgången. 1923 /
385

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Svenska romaner och noveller. Av Sten Selander - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Svenska romaner och noveller

alldeles främmande. Detta är nu tämligen
fullständigt borta, om man frånser en
stundom väl stor rikedom på adjektiv, som
sticker av mot språkets karaktär i övrigt.
Men på det hela taget är Siwertz’ prosa,

sådan den nu utbildats till full mognad,
ett mönster av klarhet och elegans. Och
det är sannerligen ej den minsta förtjänst,
en författare kan äga.

Från Stockholms teatrar

Av Carl G. Laurin

T

INNS det något annat svenskt
lustspel som är så roligt som
Nationalmonumentet? Jag kan
inte påminna mig vilket det
skulle vara. Man brukar framhålla som
en särskild förtjänst, att åtminstone
huvudpersonen utvecklar sig under skådespelets
gång. Huvudpersonen är här
nationalmonumentet, och det utvecklar sig i alla
akterna, om i rätt riktning är en annan sak.

Den vackra modellen Dora hyser i sitt
hjärta den tanken, som förmodligen också
fanns hos hertiginnan av Urbino, då Tizian
fick måla henne naken: Ej blott ett relativt
fåtal utan alla människor skola få beundra
mina lemmars sällsynta skönhet. I första
akten framhåller hon för den bedårade soc.
dem. riksdagsmannen Gregerson sitt hopp
att få stå som frihetsgudinna, endast iförd
en frygisk mössa, framför riksdagshuset.
Skakad av det djärva och tilltalande i denna
tanke, vill Gregerson flytta in den i
verklighetens värld, och då en kvinnoälskande
greve och en penningälskande judisk
bankir också önska hjälpa fram denna
skönhetstanke får den unge bildhuggaren Some
beställning på en skiss. Det är en både
kostlig och psykologiskt sannolik scen, då
den nervöse konstnären —- som tycks vara
en bra sådan, full av de värsta
oresonligheter — avtäcker sin skiss, endast
visande en man och en kvinna, två nakna
kroppar, d. v. s. det som intresserade den
konstnärlige skaparen i Nationalmonumentet.
Den gapande förvåning, som denna enkla
lösning väckte, resulterade i att Some,
övermannad av förargelse och missmod,
slungar hela gruppen i golvet. Då den
tredje akten börjar, ser man Dora höljd i
Sveas draperier, men ännu har konstnären
kunnat försvara sig mot både kugghjul och

25 — Ord och Bild’ J2:a årg.

Fot. Atelier Jæger.

Stina Hedberg.

lejon. I den fjärde kommer så lejonet till.
Man får övervara en värdig överläggning
i nationalmonumentskommittén, där en
general gör en hovsam men bestämd erinran
emot Göta lejons alltför korta man, vilken
gör att det beklagligt liknar en lejoninna,
påpekande, att hondjur äro oheraldiska.
Ursinnig vill Some, vilken helst och
naturligt nog sett att riksdagshuset reves såsom
olämplig arkitektonisk bakgrund, ta bort
manen helt och hållet, då den ej går in i
gruppens linjer. Det hela löses dock
därigenom att bankdirektören avviker med
natio-nalmonumentsinsamlingsmedlen och
monumentet upplöses till vad det först varit, en
vacker dröm.

Vi befinna oss i Stockholm, sista akten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:55 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1923/0425.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free