- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioandra årgången. 1923 /
389

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Från Stockholms teatrar

hade jag den allra största behållning av
herr Ivar Nilssons Kasper Rökhatt. Han
var trevlig, då han med frisk cynism mätte
kökspigorna och fatburstärnorna över brösten
och midjan. Det är ej lätt att vara cynisk
på ett behagligt sätt, — de minuter då
han, utklädd till zigenargumma sekunderade
sin prins, som klätt sig till zigenare, visade
han den rätta komikens urkraft. Han
smekte och daltade med sin brännvinsflaska,
han härmade danska, han slog kullerbytta
baklänges, allt på ett sätt som fyllde de
högsta fordringarna på grotesk komik.

Det hade ej behöfts mer än att se
Johannes Poulsen som den sinnessjuke
doktor Karl Vitus i Carl Gandrups enaktare
Munken går på ängen, för att begripa
att det var en storhet i
människoframställningens konst som man hade framför sig.
Det var den mest intresseväckande
skildring av en sinnessjuk jag sett på scenen,
och just gränsen mellan genialitet och
vanvett fick en belysning, som vittnade både om
en psykologisk skarpblick och en förmåga
av inlevande i rollen som är de stora
sceniska begåvningarnas hemlighet. En
degenererad mager alkoholisttyp — man
förstod redan när han med animalisk
glupskhet kastade sig över viskyglaset, hur det
var fatt på det området — resonerade han
med en sorts högmod och frenesi som
verkade skrämmande och vanvettsbådande
redan från början. Denne charmante och
något mefistofeliske doktor — specialitet
musikhistoria —- kommer in i en prästfamilj i
en dansk landsort och blir mottagen med
förtjusning av den stackars pastorn, som
idkar litet skåpsupning och lyrik i
hemlighet och gärna vill anförtro sig till sin
begåvade gäst, samt av prostinnan, vilkens
drömmar kretsa om erotik, för vilken hon
måhända hade större fallenhet än för att
bli sångerska, åtminstone att döma efter
hennes utförda sångprov, habaneran i
Carmen. Hon ville nästan ännu grundligare
än pastorn anförtro sig till doktorn.
Doktor Vitus duperar bägge fullständigt, och
det var ej vidare svårt, ty de voro som
tillitsfulla barn mot denne, som förtrollade
dem genom sin taskspelarartade sofistik;
och det är verkligen en hemsk komik i
scenen, då prostinnan i sin fasa, då hon
fått höra att en farlig dåre sluppit lös ur
hospitalet, klänger sig fast vid doktorn och

J o h a nne s P o ul s e n som Shylock
i K ö p m ann e n i Ven e d ig.

lägger sitt huvud till hans bröst.
Patologiskt uppskakande verkar det, då
doktorn sedan på pianot börjar spela den
gamla visan »Munken går på ängen» och
övergår till rasande fortissimo prestissimo
under det att man ser två sjukvaktare
genom fönstret. Så störtar den plötsligt
vildsinte på prostinnan för att bita henne, men
i samma ögonblick fängslas doktor Vitus,
och han slungar då mot paret den hånfulla
repliken: »Och de blygdes, ty de sågo att de
voro nakna». Åtminstone vad pastor A.
Tolderlund beträffar kan jag ej begripa, vad
han hade gjort för illa genom att tycka,
att viskygrogg smakar gott, och hoppas,
att hans dikter icke vore för dåliga. Han
spelades av herr Bror Olsson, som gjorde
honom till en riktigt trevlig och rar
lantpräst. Fru Zanderholm lyckades ej. Hon
gjorde de aktningsvärdaste försök att vara
lantlig. Möjligen fick hon in litet
simpelhet, men »damen», vare sig man nu som
Schopenhauer ogillar eller som Saisonen
vördar detta specimen, stack fram överallt.
Det naturliga driftlivet representerades av
fröken Dörum som den kärleksfulla
jungfrun.

389

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:55 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1923/0429.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free