- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioandra årgången. 1923 /
395

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fr an Stockholms teatrar

fru Erastoffs spel, som under det senaste
decenniet gett oss mycket av dessa hos
henne litet östeuropeiskt färgade
förtjänster. Som ett par karakteristiska urartade
figurer gladde också Marquis Casti-Piani—
herr Gunnar Klintberg och bankiren
Punt-schu—herr Einar Fröberg, men bäst av
alla herrarna var dock atleten Rodrigo
Quast—herr Erik Rosén, som kom oss att
känna en som jag hoppas sund belåtenhet
över att det finnes litet energibetonade
karlar. Han fullkomligt strålade av fräckhet
och råhet. Omkostymerad fick han tillfälle
att som Jack the Ripper, lustmördaren från
anno dazumal, på ännu ett sätt
representera dådkraften. För att klargöra för oss
skeptiska och omoraliska stockholmare vad
Wedekind egentligen ville med »Alla
syndares drottning», innehöll programmet ett
avtryck ur en recension i en framstående
norrländsk tidning, som herr Ranft lät
medfölja. Man läste där om Wedekind:
»Han gav, såvitt han själv kunde se, en
bild utav sanningen, sådan den uppenbarar
sig bland de mer eller mindre själsligt
eller kroppsligt sjuka och missgynnade.
Hans sanningar ha därför icke i större
utsträckning sin tillämpning på mannen och
kvinnan i gemen. Men vad åter
eroto-manien beträffar torde ingen i mera
etsande dialoger än Wedekind ha träffat
sakens kärna. Och i vår blaserade tid
är erotomanen ett vare sig sällsynt eller
ointressant studieobjekt.» Skamflat sade
jag mig: »Jaså, är det på det sättet.»

Den norska divan Ragna Wettergren
kom hit ett ögonblick i sommarens början
och uppträdde i Gert Hartenau-Thiels
»Der rote Kuckuck», här kallad Den röde
djävulen.

Det var en synnerligen deprimerande
teaterkväll; alldeles för gammal för typen
och utan att ens så vida man kunde se
hava gjort något för att ej verka
avskräckande på ungt folk, spelade hon den
motbjudande huvudrollen i den vidriga pjesen.
Maken, postbudet Josef, herr Martin Linge,
gladde sig åt sin nyfödde son. Hälften
hotad, hälften erotiskt hypnotiserad av
kamrat Kilian, kommunistledare, kallad Der
rote Kuckuck, som varande alla kvinnors
älskling, ger sig fru Mali, Ragna
Wettergren, för andra gången till barnafadern,
denne ungsosse och erotiske övergök, och

Fot. Almberg & Preinitz,

Edit Er ast off som gr evinnan
Geschwiz i Alla syndares
dr ott n ing.

blir härav så förtvivlad, att hon skär halsen
av Kilian. Därom vore måhända icke så
mycket att säga, om det ej föranlett henne
att i en stor del av tredje akten i ett
anfall av vanvett krypa omkring på golvet.

De två männen tolkades ypperligt, och
det är ju klart, att en så stor konstnärinna
som Ragna Wettergren också hade sina
stora ögonblick och sade repliker som
grepo.

Blir man inte nyfiken på vad Det stängda
paradiset av Maurice Hennequin kan
betyda? Helt enkelt Madame Germaine Fou-

395

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:55 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1923/0435.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free