- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioandra årgången. 1923 /
414

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Burgteatern i Wien. I. 1741—1848. Av Maja Loehr. Översättning från författarinnans manuskript av A. L. W.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Maj a Lo e hr

tiden, efter dynastiens fall — varit en
försöksscen för unga talanger, någon
vädj obana för litterära nyhetsmakare;
dess karaktär av hovteater stämplade den
från början som konservativ såväl i
politiskt som konstnärligt hänseende.
Långsammare än på något annat håll gjorde
sig här tidens röster hörda, blev det
prövade nya införlivat med repertoaren.
Men just denna konservatism har
bevarat teatern från att behöva vara med
om alla den litterära utvecklingens
omvägar och avvägar in i
återvändsgränder och höjde den redan mycket tidigt,
ännu under de första årtiondena av dess
tillvaro till rangen av ett obestritt forum
i den dramatiska konstens
angelägenheter.

Om det alltså icke låter sig förnekas
att Burgteatern särskilt under vissa
perioder haft något stillastående och
småskuret i sitt val av repertoar, att den i
andlig rörlighet blivit efter andra tyska
teatrar och att även en dragning åt det
didaktiska icke varit den främmande, så
bevisar den därigenom blott sin
härstamning ur den så kallade upplysningstiden.
Ty ett barn av upplysningen, en skapelse
av den store österrikiske härskaren från
denna tidsålder, då förnuftet segrade över
fantasien, kejsar Josef II, är Burgteatern,
om också dess grundande infaller ett
kvartssekel tidigare, då Maria Theresia,
den sista härskaren med
barocktraditioner, bar kronan.

För att fullt kunna uppskatta
betydelsen av denna anläggning och det
avgörande, ända intill monarkiens sista
dagar fortlevande inflytande som kejsar
Josef utövade på den unga institutionen,
måste vi flyktigt betrakta de dåvarande
teaterförhållandena i Wien. Två
dramatiska riktningar stodo här i början av
1700-talet i skarp motsats till varandra:
konstdramat och folkpjesen, båda i sin
sceniska apparat och i handlingens ge-

staltning starkt påverkade av den vid
det österrikiska kejsarhovet med
förkärlek omhuldade italienska operan.
Folkpjesen, som i tämligen rät linje
utvecklat sig ur de medeltida mysterierna över
fastlagsspelen och i betydande grad hade
utvidgat sin ämneskrets genom
befruktande inflytande från de engelska och
italienska komedianttruppernas pjeser,
behandlade med förkärlek historiska eller
pseudohistoriska ämnen, i vilka
huvudvikten var lagd på ett möjligast skiftande
och händelserikt innehåll, där aldrig den
komiska personen fick fattas. Så
småningom blev denna komiska person, i
Wien kallad »Hanswurst», till den
egentliga medelpunkten och till huvudperson;
rollen blev alltid till största delen
extem-porerad och erbjöd den ofta geniale
företrädaren för detta fack tillfälle att
utveckla en gnistrande om också ofta
högst vulgär, ja rent av anstötlig
kvickhet, som till publikens stora förnöjelse
i sarkastisk ton behandlade alla
dagshändelser och lokala tilldragelser. —
Gentemot dessa folkliga föreställningar,
som i början framfördes för den
skåde-lystna mängden av resande trupper på
tillfälligt uppslagna brädtribuner vid
stadens största öppna platser, tills de 1712
fingo sin första ständiga scen i den gamla
Kärntnertorteatern (senare hovoperan),
stod konstdraniat strängt och fientligt.
Redan genom det latinska scenspråket
vände det sig till de högre stånden.
Framvuxet ur humanistdramat odlades
det såsom s. k. skoldrama vid de andliga
ordnarnas högre skolor och uppfördes
för det mesta av skolgossar och
studenter, eller också som hovdrama av vid
kejsarhovet fast anställda italienska och
franska trupper. Medan det alltjämt
återkommande ämnet för skoldramat är
återlösningstanken, striden mellan gott
och ont med seger för det goda,
behandlar hovdramat framför allt den jordiska

414

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:55 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1923/0458.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free